Aftonbladet – 9 september 1847, sida 1

var just i begrepp att utplåna hvad hon ritat då Thames störtade in i rummet. Hvem är det inte likt?, frågade han och sökte bemäktiga sig ritningen, som hon, vid ljudet af hans steg, hade kramat ihop mellan fingrarne. Det kan jag inte sig:n, svarade hon, djup! rodnande, och knöt ihop sin lilla band så hård! som möjligt. Det är en hemlighet! nJag skall snart upptäcka hemlighetenv, sade han, i det han, halft med lek, halft med våld vred papperet ur hennes hand. Se inte på det, jag ber er, ropade hon. Men . hennes bön lemnades utan afseende Thames uppvecklade papperet, strök ut vecken och såg — sitt eget porträtt. nJag. borde inte bry mig om er mera allsh sade Winifred, som med möda återböll sina tårar. Ni har burit er mycket obeskedligt åt! Ja. bästa Winifred, jag inser det sjellv, svarade. Thames, som nu blygdes öfver sin framfusighe!; mitt uppförande är oförlåtligt. Jag : vill ändå förlåta det, sade den lilla flickan, och räckte honom med en mild blick sin hand. Men hvarföre var ni så rädd att låta mig se den. der ritningen, Winny? frågade gossen. För det att den inte var lik, blef svaret. Nå, den må vari lik eller ej, så tycker jag obeskrifligt mycket om den, och ville be er låta mig få behålla den som ett minne af ... Af hvad?, inföll hon, bestört öfver den förändring, som härvid föregick i hans ton och min. Af er sjelfo, svarade han med sorgsen röst. pJag skall högt värdera det, och vill lofva, att aldrig skiljas derifrån. Winny, det är sista natten jag tillbringar under er faders tak. Har ni sagt honom det?, frågade hon med en förebrående ton. Nej, men jag skall säga det, innan han går till hvila.n sDå kommer ni att bli qvarl ropade hon och klappade händerna med den liffigaste glädje. Jag är säker, att hah inte släpper er. b, ack för det, tack för det! Jag är så glad!