LITTERATUR. Tal om behofvet af en förbättrad fattigvård samt om inrättandet af Skyddsföreningar, hållet i Amsterdam den 22 Januari 1842 af W. H. Suringar, ordförande i föreningen för ärliga och flitiga fattigas undsättning. Jemte utdrag af ett bref från en handlande i Amsterdam i samma ämne. Stockh. Hörbergska boktr., 1847. På C. A. Bagges förlag. Herr Suringar har uti detta korta tal med klarhet framställt Skyddsföreningarnes, syften och rätta verksamhet. Detta tal hölls i förf:s egenskap af ordförande uti en Förening till beredarde af understöd för ärliga och flitiga fatligan, som består af omkring 300 personer, och redan uträltat oändeligt mycket godt i det på fattiga så frikostigt begåfvade Amsterdam. Vi meddela här nedan några prof på herr Suringars enkla vältalighet och rediga uppfattning af detta vigtiga ämne, som just nu börjat ifrigt diskuteras äfven hos oss, uti vår nya stiftelse Skyddsföreningen, som otvifvelaktigt skall komma att uträtta mycket till samhällets båtnad, om den blott inskränker sin verksamhet inom tillbörliga gränser, och hemtar råd och ledning för sina åtgärder af den erfarenhet, som vunnits af dylika stiftelser i andra länder. Vifå i detta hänseend2 rekommendera denna lilla skrift till vederbörande filantropiska stiftelsers begrundande; man skall deruti fi na mången dyrbar sanning, månget vishetens ord utgånget från en varm menniskovän, som användt sitt verksammaste lif att inhbemia erfarenhet och sprida ljus öfver en af vår tids vigtigaste samhällsfrågor. Se här några utdrag ur hr Suringars tal: Ju äldre man blir, ju mer mån tager menniskor och menskliga ting i skärskådande, desto mer öfvertygar man sig att det skulle stå bättre till i verlden, om menniskorna lärde sig den konsten att rätt umgås med hvarandra. De rika äro beredvilliga nog att gifva åt de fattiga, men genom sättet, hvarpå man gifver, genom de ord, som beledsaga gåfvan, beröfvar man den fattiga oftast mer än man gifver honom. Om han ock tiger, så såras dock hans bättre känsla af bitande förebråelser och ett Oovänligt bemötande. Hos mången bland den torftigare klassen herrskar, om icke fullkomligt tvifvel, åtminstone föga tro på mensklig välvilja, emedan de så sällan höra vänliga ord. Mången skulle genom tidiga råd, genom ett godhetsfulit bemötande, bevaras från olycka och förtviflan. — Och från denna sida betraktad, är en förening, sådan som vår, en väsendtlig välgerning för den torftige, emedan han deruti varseblir ett välgörande samband mellan honom och den välmående, den mera lyckligt lottade. Detta är också ett bland vår inrättnings hufvudändamål. Ett sedligt beskydd (patronat) utgör den axel, hvaromkring allt vänder sig, och dess införande öfverallt i fäderneslandet vore en ganska önskansvärd sak. Gröningen, der i många hänseenden kraft och lif råder, har gifvit det första offentliga exemplet i den vägen. — Måtte det, som redan sedan flera år tillbaka i tysthet egt rum bland förtjenstfulla damer i Nederländernas hufvudstad, och som genom denna inrättning sker mera offentligt, ge anledning till att man i flera bland vårt fäderneslands städer och större byar må följa vårt exempel! — Jag upprepar det: man bör betrakta det sedliga patro natet såsom hufvudsak, penpningebidraget blott såson ett medel att ernå hufvudändamålet. En på sig sjel helt och Hållet rigtad uppsigt skulle i längden ickt behaga den fattige. Om beskyddarinnan komms endast med lärdomar, förmaningar och skrifter, så skulle man slutligen heldre önska att hon uteblefye än att hon kom. En förening för sedligt och ma teriellt intresse är nödvändig; den fattige bör och skall, om han derföre arbetar, vid den uppsigt mar har öfver honom, ovilkorligen åtnjuta en liten pen ningevinst, men denna penningevinst kan och få icke vara stor. Det är ju icke något yrke, inte fullständigt underhåll, utan blott ett bidrag. Gåfve man honom flera gulden i veckan, så skulle det sc ut som om man åsyftade att han, för sitt lifsuppe hälle skull, borde vara särdeles intagen i det sedligs patronatet, och han skulle då spela en hycklares roll Just derigenom att förtjensten är ringa, lär man ur KROK a NS No RE Ra SI NOR AR