Aftonbladet – 8 september 1847, sida 1

Ja, hvar ärlig menniska! Han bjelper ju oss alla att återfå vår förlorade ezendom.v Hm! hml) sade snickaren. bDet tycks icke vara någon förolämpning, anmärkte Tåames skrattande, mot den:som bar så hög tanka om Jonathan Wild, söm herr Jackson, om man säger att han liknar honom., Jag har ingeuting att erinra emot liknelsen, om det verkligen finns någon anledning dertill, så mycket ni vet, min unga herre, invände Jackson och gaf Thames en blick, Lik ett dolkstygn. Tvärtom skulle jag finna mig smickrad att anses lik en person af det utseende, som herr Wild. Men jag kan ej tåla att höra min väns välförtjenta reputation kallas: en infam ryktbarhet. Nej, det kan vi inte tåla, sade Smith hickande och kuappt mäktig att stå på benen. Godt, mina herrar,, svarade Wood fogligt; vefter herr Wild är en af era vänner, så beklagar jag hvad jag sagt om honom. Jag tviflar alldeles icke, att han är lika hederlig karl, som någon af erx Det är nog, sade Jackson och räckte fram sin hand; jag beklagar likaledes, att jag kanhända yttrat mig med för mycken värma. Men ni måste tillåta mig säga, min bästa herre, att ni har alldeles misstagit er angående min väns karakter. Herr Wild bar aldrig varit med i något tjufbend.n Aldrig! upprepade Smith med emfatisk ton; på min ära, aldrig!o : Jag är nöjd med era försäkringar, svarade snickaren torrt,