Aftonbladet – 7 september 1847, sida 2

ett skarpt anfall på äggröran och skinkan. Hans aptit var fullkomligt lik Gargantuas. Men man må icke tro, alt, medan han sålunda öfvade sna tänder, han imedlertid försummade flaskan. Tvertom, fick hans glas aldrig stå orördt; och då det icke fylldes alldeles så fort som hen önskade, tog han, osktadt herr Jacksons vinkar och halfhögt yttrade föreställoingar, sin tillflykt till ölstånkan. Den sistnämnde gjorde också heder åt anrältningarne; men han drack sparsamt, och visade uppenbarligen sitt missnöje öfver den omåtilighet, hvariill hans kamrat gjorde sig skyldig. Hvad herr Kneebone angår, hade han fullt opp att göra, cmedan han måste på en gång kurtisera fru Wood, skära för sina vänner, och dricka med värden. Under det man sålunda var i fullt arbete vid bordet, öppnades dörrn, just då väggklockan i hörnet slog sex, och Jack Sheppard inträdde med sitt skrin under armen, Ser ni, att jag hade rätt, min far, ropade Thames med ett förnöjdt leende; Jack har sitt arbete färdigt. Jag ser det, sade snickaren kallt. Hvar skall jag lemna det ? frågade Jack. Det har jag ju redan sagt er, svarade Wood med snäsig ton. Ni skall gå med skrinat till sir Rowland Trenchard vid Southarmpton-fields. Och kom ihåg, alt det är hans syster, lady Trafford, som skall ha det. Ja, mästars, sade Sheppard. Ni måste fukta er sirupe, Innan ni går, Jack) sade Kneebone och slog i ett glas öl åt honom. ,Hvad är det för arbete ni har gjort åt sir R.whad Trenchard? vEtt litet skrin bira svarade Sheppard och tömde glaset i ett drag. Det var en besyr mid up 4 : Jen jag kan gi hvad bruk det skall vara. Sr Rowland är en af våra tillade han med en hemlig vink åt sina följeslagare, och det var hans svåger, si Cecil Trafford, också. Begge af gamla Lancashire-familjer. Stränga katholiker, och troga: mot sin lagliga monark ifrån hufvudet till fo pra