Aftonbladet – 7 september 1847, sida 1

Jag tillstår, att jag icke trodde sade hon för sig sjelf sedan hon lemnat rummet, ,att personer af rang skrattade så der omåttligt. Men det är väl franska seder, kan j:g tänkap. FEMTE KAPITLET. HÖKEN OCH QVIDFÅGELN. Fru Woods ifver att behaga sina förnäma gäster föransaltade snart en ganska riklig, om också icke precist läcker måltid. Utom andungar, sockerärter och andra rariteter, som egentligen varit ämnade för herr Kneebones gom, hide hon i hast anordnat flera rätter af mer vanligt slag, men utmärkt väl tillagade: såsom lamkotiletter, njurstek, bräckt skinka med äggröra, samt ost. Bredvid osten stodo, såsom dess 0 kiljaktiga följeslagare vid alla tilfällen på snckarens bord, en stor ölstånka, och ett fat rostadt bröd. Jermte förenämnde anrättningar framsattes en varm smörtårta med krusbärssylt, och en kall cCufpastej, så stor alt den tycktes innehålla ett helt dufslzg cch kunde fullkomligt uppfylla stekens plats; slutligen ett par stora humrar, och den betydligaste delen af en koktlax, simmande i en sjö af vinättika, och omgifven af en skog med fenkol. Medan bordet dukades, gick värden, åtföljd af Thames, ned i källaren, hvarifrån de återvände, belastade med en mängd buteljer af samma form, och synbarligen bestämda till samma bruk, som dem Hogarth föreställt på sin oförlikneliga målning, kallad: Nymodigt nattsamqväm. Nu kom också fru Wood tillbaka, mycket röd i ansigtet, och tog jemte Winifred, som åtföljde henne, plats vid bordet. Derpå börjades arbetet. Herr Wood skar änderna; herr Kneebone hjelp!e till med dufpastejen; medan Thames var sysselsatt att taga bort ståltråden och draga opp korken på en butelj bista Carnarvonshire-öl. Klädesbandlaren var i allmänhet ingen dålig förskärare; men hans färdighet att handtera knif och gaffel var bara barnlek, i jemförelse med herr Smiths. Denne expedierade inom en handvändning låret och vingen af en and; ett par dufvor och ett stycke stek ströko lika hastigt med; och nu började ban