Aftonbladet – 7 september 1847, sida 1

JACE SHEPPARD. ) ROMAN AF W. HARRISON AINSWORTH. FJERDE KAPITLET. HERR KNEEBONE OCH HANS VÄNNER. Fru Wood hade knappt hunnit sätta sig, innan herr Kneebone inträdde. Med särdeles förvåning och misshag fann hon att han icke var allena, utan medförde ett par vänner, hvilka han bad att få presentera såsom herr Jeremias Jackson och herr Salomon Smith, ett par af hans bästa kunder, hvilka reste som handelsexpediter (profryttare skulle de kallas i vår tids hvardagsspråk) för en ansedd klädesfabrikör i Manchester. Hvarken dessa herrars klädsel eller deras utseende och fasoner intogo fru Wood till deras fördel. Herr Jer-mias Jackson och herr Salomon Smith blefvo följaktligen, när de presenterades, emottagna på ett sätt, som i det närmaste liknade en bortvisning. Lyckligtvis var det icke lätt att bringa dem i förlägenhet. Två personer med en starkare dosis af sjelfförtroende kunde man svårligen hafva funnit. Följande herr Kneebones exempel, som tycktes icke bli det ringaste bestört öfver det kalla emottagande han rönte, kastade de sig vårdslöst i hvar sin stol och: blefvo på ögonblicket hemmastadde. Begge hade mycket besynnerliga ansigten; mycket yfviga peruker, som räckte djupt ner i pannan; och mycket stora halsdukar, som voro högt uppdragna på kindbenen. Utom dess hade både den ene och den andre en stor svart muschlapp öfver högra ögat, och en högst sällsam fläta på venstra sidan om rmunnen, så ait om deras afsigt var att maskera sig, kunde de aldrig hafva gjort det bättre. Fru Wood fann dem båda särdeles ohyfsade, men herr Smith bestämdt mer ohyfsad än den andre. Hans hy var så blå som en sjömanströja, och ehuru herr Jackson hade en af de vedervärdigaste fysionomier man kan tånka sig, ägde han likväl en ovanligt vacker tandrad. Det var åtWinstone något, som talade till hans fördel. En besynnerlighet kunde hon ej underlåta att an) So A. B, J4 197—205, ER