Aftonbladet – 7 september 1847, sida 1

Kanske af hög börd? Herr Kneebone sverade med ett smileende. Kors bevars! Jag såg straxt, att deras sätt var något ovanligt. Siledes kommer en uppresning verkligen att ske! och chevalier de S:t George landstiger här i London med 30,000 fransmän? och den Hannoveranske usurpalören blir nackad? och doktor Sacheverel skall väl bli. ärkebiskop, och vi bli allihop kath... Allting i behörig tid! inföll Kneebone och lade fingret på munnen; m,åt ej er inbillning föra er för långt, min vackra vän. Den der gossen, tillade ban med en blick på Thames, har sina ögon riktade på Oss.n Men fru Wood var för mycket ifrig, för alt gifva akt på denna varning. Ack, herre Jemine! ropade hon; förklädda franska markiser! och jag var så obelefvad! jag kan aldrig godtgöra dett i En god supe skall ställa allt till rätta, :nmärkte Knecbon. M on var försigtig, min ingel Frukta ingesting,, svarade bon. Jag är försigtigheten personifierad. Ni skulle kunna anförtro chevaliern sjelf i min vård, Jag skulle aldrig på något sätt förråda hans närvaro. Men hvarföre underrättade ni mig icke förut om deras hitkomst. Jag skulle skaffat något läckert åt dem. Nu ha vi ingenting annat än ett par änder, och de voro ärnade åt er. — Winny, min flicka, kom och följ med mig, jag kan behöfva er hjelp. — Jag beklagar, att jag måste lemna nå...— herrarne, ville jag säga, — jag vet inte hvad jag säger, tillade hon litet förvirrad, i det hon gjorde en djup nigning för de förmenta markiserne, som besvarade den med en bugning, hvilken, i hennes tycke, var sådan, att en prins af blodet ej kunnat göra den bättre. Jag måste gå ner och ge några angelägna befallningar,. Låt inte oss hindra er, min nådiga, sade herr Jackson; ba! halv Genera er inte för os:, min nådiga, sade herr Smith; bål håln Huru nedlåtande!, tänkte fru Wood. Icke den minsta högfärd, det kan jag försäkra. —