Aftonbladet – 7 september 1847, sida 1

Ja, af era behag, min nådigan, svarade herr Jackson med artighet. Vi äro alldeles förtjusta i er, min nådigar. tillade herr Smith, och lade sin hand på bröstet. Herr Kneebone och herr Wood skrattade ännu värre än förut. Herr Woodv,, sade frun uppbrusande, jag förmodar att ni gör något afseende på min ber gäran. Jag önskar ni ville sansa er. — Herr Kneebone gör som han bebagarn, tillade hon, i det hon gaf denne en blick som var lik ett dolkstyng. Härvid uppgåfyo de begge främmande herrarne ett nytt skallande skratt. Jag hoppas ni inte är ond, min bästa fru Woodn, sade. herr Kneebone i en undergifvec ton. Mina vänner, berr Jackson och kerr Smith, äro litet besynnerliga, men. :..n De äro mycket besynnerliga, inföll fru Wood med en föraktlig min. Vår hederlige vän ärnade just anmärka, min nådigar, sade herr Jackson, att vi åminstone aldrig fela i tillgifvenhet för det täcka könet. Aldrig, min nådiga, upprepade herr Smith. pPå mitt samvete, aldrig! Hör på, min vän, sade den gästfrie snickaren, jag tror att herr Kneebone och hans vänner skulle gerna vilja ha någon förfriskning. De skola få det,, svarade hans kära bälft och steg opp. Falske, otacksammel! hviskade hon till herr Kneebone, i det hon sväfvade stolt förbi honom; hur kunde ni föra hit dylika varelser, helst vid ett sådant tillfälle, då vi icke sett hvarandra på fjorton dagar? Jag kunde ej undvika det, min älskadep, svarade han med lika låg röst; men ni anar ej, hvilka dessa personer äro. Bevars! ni skrämmer mig. Hvem kan det vara ?y Herr Kneebone antog, vid denna fråga en hemlighetsfull min, och hviskade sakta i fru Woods öra: Hemliga agenter från Frankrike — ni förstår väl — vänner till den goda saken — hml Jag förstår — personer af rang? Herr Kneebone nickade.