son — er son, borde jag kanske snarare säga, eller huru, herr YVood?, Min bästa vän, dessa beskyllningar äro verkligen högst ogrundade. Denna häftighet är alldeles onödig. Jag kan inte tåla hela det förhatliga byket, Jag rår inte för det. Jag hoppas att jag aldrig må komma i hennes grannskap. Jag hoppas att det aldrig må hända, min goda vän,, instämde snickaren med ödmjuk ton. Men är det rält, att mitt hus skall vara ett tillhåll för alla edra oäkta barn? svara mig på det, herr Wood Winny!, sade Thames, hvars brinnande kind utvisade, hvad verkan denna insinuation hade gjort på honom; Winny! sade han, i det ban vände sig till en liten vacker flicka af elfva eller tolf års ålder, som stod bredvid honom och höll balsambuteljen i handen; bjelp mig på med rocken, jag ber. Häriär inte min plats.n S tt qvar, min gosse lilla, sitt ni qvarn, inföll fru Wood och saktade sig genast. ,Hvad jag yttrade om oäkta barn, angår alldeles icke er. Tro inte,, tillade hon med en föraktlig blick på sin man, att jag gör honom den hedern att anse honom möjligen kunna vara far åt en sådan gosse som ni ärn Wood knippte ihop sina händer i stum förtvifl Nn. Owen, Oswwenly fortfor fru Wood, under de! hon sjörk ner i en länstol och fläktade si häftigt med solfjädern; ,hvilken jäsning ni ha satt min blod uti med er fasliga hbhäftighet Och det just i dag, då ni vet att jag väntar et besök af herr Kneebone, vid hans återkomst frå )