Aftonbladet – 4 september 1847, sida 3

oå ställningen. Jack hade i detsamma kastat sig ifrån ställningen ner på golfvet. Allt detta var en minuts verk. Thames sprang fram till sin kamrat. Gud ske lof, att intet ben är brutet, sade han skrattande, då han såg Jack linka till bänken och emellanåt gnida sig på benen. Ingen skada skedd,, svarade Sheppard med låtsad Hknöjdhet. Det är en Guds nåd, att ni begge ha kommit .oskadda ifrån ett sådant tillbud utropade Wood, som nu först återfick målet. Jag skall säga er, att en kallsvett går öfver hela min kropp. Hvad hade ni att göra deruppe påsställningen, Jack ? fortfor han, vändande sig till lärgossen; jag har alltid sagt er, att någon olycka skulle hända genom den der oförvägenheten Banna honom inte nu, far!, sade Thames medlande; vhan har blifvit nog skrämd redan. Godt, godt, efter ni så vill, skall jag ingenting mer säga återtog Wood. Men ni har väl inte skadat er arm, min bästa Thames?n tillade han med någon oro. Bara försträckt den litet, det är alltihop, svarade Thames. Smärtan går väl snart öfver.n Således är armen ändå skadad,, ropade snickaren förskräckt. Kom straxt ner med mig utför trappan, och låt er mor se på armen. Hon har ett förträffligt medel emot försträckning. Och ni, Jack, skyndar imedlertid med arbetet, att det blir färdigt i rättan tid. Och laga bara, att det inte händer något vidare obehag.n A Borde inte Jack följa med dit ner? sade Thames. Hans ben torde behjfva någon eftersyn.n Alldeles icke,, svarade Wood hastigt. En liten sveda kan göra honom godt. Jag tänkte annars ge honom ett kok stryk. Men nu får svuilnaden och värken göra samma nytta.n Thamesl, sade Sheppard med låg röst, under det han gaf snickaren n hämndfull blick: jag skall aldrig glömma denna dagen. Ni hor frälsat mitt lif 4 j (Forte. fölier.) 4