han nu visade, hade qvieka och lifliga drag, med vackra nötbruna ög n, och en klar olivfärgad hy. Till växten var den unga gossen ovanligt spenslig, äfven för sin ålder, som kunde vara högst tretton år, och de löst hängande kläderna gjorde också, att han såg smalare ut, än han i sjelfva verket var. Men om hans yttre utseende var barnsligt, voro hans blickar det alldeles icke. Han syntes äga en skarpsinnighet och slughet, vida öfver sin ålder; — en mans hufvud tycktes dölja sig under en gosses mask. Den blick, han kastade åt dörrn, tillkännagaf på ett särdeles uttrycksfullt sätt hans karakter: det var en blandning af fruktan, trotsighet och beslutsamhet. Det rådande uttrycket blef omsider beslutsamheten, såsom man utan svårighet kunnat förutse; och han skrattade sjelf åt sin räddhåga. Den enda del af Hans eljest behagliga ansigte, som var bestämdt motbjudande, var munnen: ett parti som, mer än något annat, anses egnadt att förråda ägarens djuriska fallenheter. Om häruti ligger någon sanning, måste det erkännas, att gossens mun utvisade en stark benägenhet för råa njutningar. Afven ögonen, ehuru stora och glänsande och beskuggade af långa ögonbår, syntes beteckna, såsom ljusbruna ögon hos karlar i allmänhet göra, ett trolöst och vacklande sinnelag. Kindknotorna voro utstående; näsan något platt, med temligen vida näsborrar ; ha kan smal, men välbildad; pannan bred och hög; och en så utomordentlig rörlighet ägde Kan i musklerna som hörde till denna del af ansigtet, att han kunde, när han ville, höja sina ögonbryn ända till hårfästet; hans släta och skinande svarta hår var för öfrigt afklippt tätt intill hufvudet, för att han skulle kunna vid tillfälle bära peruk, hvilket gaf en besynnerlig trindhet åt hans hufvud. I det hela Jiknade hans fysionomi ett af dessa landstrykarehufvulen, som Murillo har målat med så mycken