OM DET NYA ORDENSVÄSENDET I NORGE. Man bar här i Sverge ofia undrat öfver, att norrmännen visat sig så angelägna om en egen ordens instiftande, och i allmänhet trott sig märka, att uniformer, ordnar, hoftitlar och annan ståt ansågs med större välbehag, än hvad man sf den demokratiska andan i Norges institutioner borde vänta. Dervid har man Likväl förgätit, all vid sidan af dessa likväl står en konungamekt, som icke är utan sin stora lagliga inflytelse i många delar, och som icke gjort så ringa försök, att äfven i andra utöfva en icke laglig, om den kunnat lyckas deri. Man finner vid närmare påseende, att ehuru den kongl. förordningen om en ny norsk orden åberopar grundlagen, såsom skäl tll den ordens stiftande, denna likväl icke förutsätter en serskild kongl. norsk orden, utan synes antaga, hvad äfven vid föreningen med Sverge antogs, att de nu så kallade svenska ordnar, egentligen icke vore någonting annat än kongl. ordnar, tillhörande konglighetens enskilda prerogativ, och af intet direkt sammanhang med sjelfva det öfriga lagbundna statsskicket. Derföre finner man endast i norska grundlagen den fordran, att Konungen skulle offentligen kungöra, för bvilka utmärkta förtjenster, ban meddelade ordnar,. Detta meddelande hade lika väl kunnat egt rum, då Hans Maj:t till norske män utdelade de kongl. ordnar, som först funnos; men så skedde icke. Det kan sålunda antagas, att de är just denna underlåtenbet att iskttaga grundlagen, som hos ett lagen strängt iakttsgande MEST DIR Et SE NRAANNRD TE ETTAN oe SE SARA