Aftonbladet – 1 september 1847, sida 2

Orden voro knappt uttalade, förrän Rowland försvann. Nu vill jag också veta slutet på historien, sade Jonathan och skyndade efter honom ut genom fönstret. God natt, mästare! Blott tre personer voro qvar uti rummet myntmästaren, van Galgebrok och fru Shepz ard. : t P En gemen sak det här, van! yttrade Baptist, med en lång skakning på hufvudet. Ja ja, myntmeester, svarade holländaren och skakade likaså på hufvudet; mycket gemen sak! mycket gemen ! Men, ser ni, de äro pålitliga anhängare af vår vän på andra sidan hafvet, fortfor Baptist och nickade betydelsefullt; så att vi måste ställa saken till rätta på bästa sätt det låter sig gÖra.n ,Ja jan, svarade van Galgebrok. vMen — sapperment! — jag skulle önska att de icke hade brutit af min Pipa. Jonathan Wild lofvar ganska mycket, anmärkte myntmästaren efter en stunds tystnad; han blir en gång en stor man. Kom ibåg, att jag, Baptist Kettleby, säger det. . Han blir icke desto mindre en gång hängd, svarade holländaren, i det han gaf en dugtig knyck åt sin halskrage. Kom ihåg, att jag, Ryckhart van Galgebrok, säger det i förhand. Och nu, myntmeester, gå vi tillbaka till Tre Skoflar, och förtära resten af vår brandewyn och vårt öl) O himmel, utropade fru Sheppard och gaf fritt lopp åt sina tårar, då hon såg sig befriad från dessa mäns närvaro; om det ej vore för mitt barns skull, så ville jag önska att jag vore i den der olyckliga qvinnans ställelv FEMTE KAPITLET. HOTELSEN. I Det var blott en kort stund, som fru ShepI pard fortfor att öfverlemna sig åt denna känsla af medlidande. Hon torkade snart sina ögon, och sedan hon Jagt gossen varsamt på golfvet, föll hon på knä bredvid honom. Öppna mitt bjerta, barmhertige Gud!, bad hon sakta med nedsänkt blick; och lär mig inse, huru orätta