Aftonbladet – 1 september 1847, sida 1

börs; och jag önskar att Ni Må säga mig, hvem jag har att tacka för denna vigtiga tjenst. Lika godt, hvem jag är invände Jonathan, i det han mottog pengarne. Som jag redan har sagt er, sätter jag alltför litet förtroende till tacksamhetsförsäkringar. Jag vet ej hur det kommer tillv, suckade Darrell, men jag känner en oförklarlig motvilja att lemna detta ställe. En aning siger mig, alt jag rusar värre faror till mötes. Ni vet bäst sjelf, hvad ni bör göra, yttrade Jonathan hånfullt; men Om jag vore i ert ställe, skule jag hellre utsätta mig för en tillkommande obestämd fara, än underkasta mig en närvarande säker olycka. Ni har rätt,, återtog Darrell; mitt vankelmod är förbi. Hvilken är närmaste vägen till strömmen ? Hyad! det är en svår väg ni tänker tzgar, sade Jonathan. När ni har kommit väl utföre stegen, tar ni genast af åt höger, och håller er ätt utmed Myntets mur, så kommer ni snart till White Cross Street; der tar ni åter af åt höger, så kommer ni till Queen-Street; så till venster, för att komma till Deadmans-place, och från Deadmans-place har ni knappt femtio steg till S:t Saviours trappa, der ni alltid är söker att få en båt Det är just mina afsigt, svarade Darrell, i detsamma han steg ut genom fönstret. ,Väntal sade Jonathan, och hjelpte honom alt komma på första steget; det är bäst att ni tar min lykta. Den torde bli er nyttig. Kanhända ni vill ge mig i stället något tecken, hvarmed jag kan påminna er om denna nattens bändelser, i fall vi skulle någon gång råkas. Er handske vore tillräcklig. Der är den,, svarade Darrell och ksstade ull honom -handsken. Men är ni säker, att dessa länkar räcka ända ner till marken?, Ja, på halfannan aln nära, sade Jonatban. Räddad! ropade Darrell glad, då han fått säkert fotfäste. God natt!, Se-sål mumlade Jonathan. Der har jag irifvit opp baren; nu vill jag släppa hundarna ; Ära vy