Aftonbladet – 31 augusti 1847, sida 1

JACK SHEPPARD. ) ROMAN AF W. HARRISON AINSWORTH. TREDJE KAPITLET. MYNTETS MÄSTARE. Jonathan, som under tiden hade fått veta af Wood, hvems barnet var, fortfor att i tysthet göra honom frågor, angående de sannolika orsakerna till det åsyftade mordet på den lilla; och ehuru han ej kunde erhålla någon upplysning i det afseendcet, lyckades han dock att framlocka en noggrann berättelse om alla de omständigheter vid den hemlighetsfulla händelsen, som läsaren redan känner. Sedan snickaren slutat sitt meddelande, stod Jonathan en stund fördjupad i betraktelser. Djefveln så besynnerligt tänkte han, småskrattande för sig sjelf; en högst ovanlig bändelse! Sådan illistighet! sådant kapitalt konstgrepp af den der token i ryttarkappan, att låta en annans: barn klä skott för hans eget! en beundransvärd list, i sanning! hal! hal ba! Men det skall icke båta honom. Han skall vara en slug räf, om han skall komma ut ifrån myntet utan. min vetskap. Jag har en hemlig gissning, hvar han har gömt sig; men jag skall nog jaga -fram honom. De der blodhundarne skola säkert betala bra för hans utlemnande;! eller ock skall han betala bra för att undkomma dem; jag är således trygg i begge fallen, ha! ha! Blucskin!, ropade han högt, följ mig. Derpå tog han skyndsamt vägen till enkans; port. Men i detsamma förkunnades genom höga rop myntmästarens och hans följeslagares ankomst, hvarföre Jonathan beslöt stanna qvar. Baptist Kettleby (så hette mästaren) var en vacker ståtlig figur, stor, fet och med en prydlig rund mage, som vittnade om den tillgifven) Se ÅA. B. JM 197—499.