Aftonbladet – 31 augusti 1847, sida 1

nog bra. Och låt oss gå tillbaka till vår brandewyn och vår hollandsche genever. De der är inga schouter, som ni inbillar er, utan jonker på en vrolyk; och om de hade tagit lifvet af vrow Sheppards lilla lam, .så hade de gjort henne en tjenst med att frälsa det från den obehagliga sjukdom, redfebern, som hotar dess kommande dagar, och hvarest dess stackars vader dog. Myn Got! hänga går i arf hos en deel familjer, myntmeester, alldeles som den jigt — hal hal, Om barnet är bestämdt till galgen, svarade mästaren och instämde i den andras skratt, så kommer det aldrig att strypas af en lakejs halsduk, det är säkert, van Galgebrok. Men hvad den saken beträffar, att gå hem tomhändt, fortfor han, i det han ändrade ton och antog en värdig uppsyn, så kan aldrig sådant komma i fråga. Att inlåta sig med Boptist Ketueby i en affär, är att gå i botten dermed. För öfrigt är det här en sak, som ingen ana n jag sjelf kan afgöra. Vanliga förbrytelser kunna dömas af en vikarie; men förolämpningar, hvartill män af rang, som de här synas vara, gjort sig skyldiga, måste pröfvas och afdömas af myntets mästare i egen person. Så är föreskrifvet i ön Bermudas lagbok, och jag skall aldrig tillåta, att dess förträffliga stadgar öfverträdas. Män af myntet, tillade han och pekade med sin staf åt fru Sheppards hus, framåt In Hurral skrek mobb2n, och hela skaran satte sig i rörelse i den anvista riktningen. I samma ögonblick börjades en krigsmarsch, som exequerades med kohorn, tenndosor fyllda med stenar, snäckor och tarmsträngar, samt andra skrällande instrumenter, och uppeldad af denna harmoniska musik, nådde truppen sin bestämmelse i den ifrigaste stridslust. Läs oppl sade mästaren med myndig röst,