Aftonbladet – 31 augusti 1847, sida 1

försjunken i de betraktelser som väcktes af hans stora holländska tobakspipa. Näst efter de begge utmärkta personer vi nu beskrifvit, kom en tropp unga karlar, med hvita kokarder i hattarne, samt korta stafvar, käppar och facklor i händerna, Det var mästarens lifvakt. Jonathan gick nu fram till mästaren och begärde en audiens, som genast beviljades. Ilan berättade då, utan mycken. vidlyftighet, det hufvudsakligaste af den besynnerliga historia ban nyss fått höra af Wood. Han förbigick blott några ebetydligare omständigheter, som han ansåg för politiskt att ej omtala; sålunda nämnde han ej ett ord derom, att flyktingen möjligen skulle kunna ertappas, utan försäkrade Lvärtom på det bestämdaste, att den person, ef hvilken han fatt sina underrättelser, hade sett fremlingen undkomma. Mästaren afhörde med vederbörlig uppmärksamhet denna berättelse, skakade, sedan den var slutad, betänkligt sitt hufvud, satte tummen vid nästippen och gaf, genom -en egen vridning på fingrarne, en betydelsefull vink åt in flegmatiska medbroder. Denne besvarade ippmaningen med en likadan skakning på hu vudet, hostade såsom ingen annan än en holändare kan hosts, och, lyftsnde sin hand från viphufvudet, eftergjorde. precist samma mysteösa åtbörder som mästaren. Jonathan, som uttydde på: sitt eget vis detta tumma utbyte af tankar, tog sig den dristigeten att anmärka, att det visserligen var en nycket kinkig fråga; men. han trodde dock, tt någonting måste härvid göras; och -han ville taga sig, om saken öfverlemnades åt honom, tt uppgöra den till mästarens fullkomliga: tillredsställelse. Ja, ja, myntmeester,, sade holländaren isin ations djupa strupton, och tog. pipan ur munen, lemna saken åt Johannes; han sköter den i