Aftonbladet – 31 augusti 1847, sida 1

het han hyste för goda dryckesvaror och god mat. Han hade ett qvickt, illparigt, lifligt öga, och en blick hvaruti falskheten på ett förledande sätt beslöjades af glädtisheter. Det var lätt att se, att han var en skälm, men lika lält märkte man, att han var en lustig ture: två egenskaper, som icke sällan träffas förenade. Hvad klädseln angår, visade sig Baptist ingalunda till sin fördel. Han hade aldrig varit älskare af ståt eller granna kläder; allraminst var han det nu, och då det led emot qvällarne, befann han sig vanligen i fullkomlig deshabill: i sådan belägenhet visade han sig vid detta tillfälle för sina undersåtare. Halsduken var lossad, skjortan öppen, vesten oknäppt, byxorna nedhasade; fötterna voro instuckna i ett par tofflor, armarna i en nedsmord fianellsnattrock; på hufvudat hade han en nattmössa, derofvanpå en piskperuk, och på peruken en hatt med guldtränsar. Ett hvitt förskinn hade han knutit omkring lifvet, och dervid var fästad en liten kort och tjock påk, som i det närmaste liknade en brödkafle. Myntmästaren var åtföljd af en annan karl, som var en nästan lika ståtlig figur som han sjelf, och lika betänksam i sina rörelser. Denne persons klädsel :var af nog besynnerlig art, och skulle kunnåt anses för en maskeraddrägt, om j icke den orubbliga allvarsamhet och: värdighet, som hela hans.skick utvisade, hade aflägsnat en sådan tanka. Den bestod af en: trång jackaj af brun fris, utsirad med tredubbla rader af messingsknappar; utomordentligt vida holländska sjömansbyxor, men som voro tätt åtdragea vid knäna; röda strumpor med svarta kilar, och en pelsmössa. Den som bar denna sällsamma drägt, hade ett bredt väderbitet ansigte, små blinkande ögon och ett tjockt gråaktigt skägg. Ehuru han gick vid mästarens sida,: hände det sällan, att han med honom utbytte ett ord, emedan han syntes Helt och hållet