vi hafva genomsökt hvarje vrå i huset, utan att finna något spår efter honom. Tillbakal skrek Rowland. Hör ni icke detta gräsliga stej? Den der krabaten har ropat ihop kela skaran af galgfoglar och mördare, som hafva sitt tillhåll här i trakten. Man skall slita 0s3 i stycken, om vi blifva upptäckta. Daviesl ropade han till sin följeslagare, som just ärnade betala det slag han fått af Wood med ett dylikt; låt honom vara så länge; om ni vill ha lif och lemmar i behåll, så kom in här, och tag den der qvinnan med er. Hon torde kunna lemna oss nödiga upplysningar. Davies lydde, ehuru icke utan motsträfvighet. Han drog med sig fru Sheppard, som ej gjorde något motstånd, och skyndade efter de andra in i huset, hvars port genast blef stängd och tillbommad. Ögonblicket derpå var hela gatan upplyst enom e:t siarkt sken af facklor; och ett förårligt buller, racd slamrande vapen och bräI kande horn, förkunnade att första detachementet af myntinvånarre var i antågande. Wood sprang genast att möta dem. Hurra!s skrek han och viftade triumferande med hatten högt öfver hufvudet. Räddad! I Ja, ja, min gosse, al!deles rätt; pi är utom fara, det är sökertl svarade myntfolket, skäl lande, koppande och tjutande omkring honom Isom ett koppel jagtbundar, när de vänta på jägarens rop; men bvar äro krypskyttarne? Hvilka?, frågade Wood. Lurifaxarnel svarade en af de närstående. Axsclklapparnel!, tillade en qvinsperson, som i sin ifver att vara med, hade ovetande tagi