Aftonbladet – 30 augusti 1847, sida 1

Arrest! arrest! hjelp! hjelp! och beledsagande orden med ett eget gällt skrik, som på den tiden var väl igenkändt af invånarne i hela qvarteret Gamla Myntet Till svar på denna uppmaning hördes i ögonblicket ett horn blåsa vid närmaste gathörn. Arrest! hjelpI ropade Wood. Myntet! Myntet ! Död och helvete! skrek Rowland, och riktade en ursinnig stöt åt snickaren, som lyckligtvis i mörkret undgick den. Kan ingenting förmå er att tiga? Hjelp! arrest! fortfor Wood att skrika. Portarne äro stängda! hördes en sträf röst svara. Allt är på benen, min gosse. Frukta ingenting. Vi ska komma öfver bandhundarne innan de hinna skaka sioftet af sina fötter. Och högre än förut blåstes alarm. Nu hördes äfven ett annat horn från yttersta ändan af gränden; det besvarades af ett tredje, och straxt derpå hördes en fjerde ännu mer aflägsen blåsning. Hela trakten var i rörelse. En garnison, kallad till vapen midt i natten vid fiendens oförmodade anryckande, kunde ej mera skyndsamt och mangrant hafva samlat sig. Skrik och springande; lyktor tända och uppsatta på stänger; fönster uppslagna på vid gafvel; dörrar frånreglade; och liksom genom trolleri, var gatan inom en handvänning fylld med en massa menniskor af båda könen, försedda med sådana vapen som de först kommit öfver, och klädda i sådana kläder som de haft lättast att få på sig. Rusande alla åt den sidan, der arresteringen förmentes ha skett, uppmuntrade de hvarandra med hojtningar, och hotade med hämd dem som förbrutit sig mot ställets oantastlighet. Ehuru liknöjda Myntets inbyggare i allmänhet voro, för hvad öfvervåld som begicks på deras gator, ty dylika uppträden föreföllo der så ofta, alt ingen uppmärksamhet fästades der