Aftonbladet – 28 augusti 1847, sida 3

) Hvad hör jag!, ropade han med förvåning; I ni har ett barn der? Ja visst har jag det, svarade Wood med förargad ton, ty då han fann att främlingens afsigter voro fredliga, åtminstone hvad honom beträffade, trodde han sig utan fara kunna visa någon käckbet; det ver lycka, att den Hille stackarn ej blef klämd till döds af det fördömda klädesbyltet. Men visst folk har ingen eftertanka. Det barnet-kan bli ett medel till min räddning,, mumlade främlngen för sig sjelf, liksom fattad af en ny tanke; jag skall på det sättet vinna tid. Bor ni här? Icke alldeles, svarade snickaren. Lika godt; dörren är öppen, så att man behöfver ej begära lof för stt stiga in. Hal utropade främltgen, då stoj och skrikande röster hördes på icke långt afstånd i gränden; det är ej ett ögonblick att förlora. Ge mig denna dyrbara bördar, tillade han och ryckte byltet tillbaka från Wood. Om jag lyckas undkomma, skall jag belöna er. Ert namn? Owen Wood,, svarade snickaren; ,jag har ingen orsak att skämmas derför. Och nu i utbyte, ert namn ? . Främlingen tvekade. Stojet och skriket kom närmare, och på gaflarne af de angränsande husen syntes det rödaktiga skenet af ljus och facklor. Mitt namn är Darrell;, sade flyktingen hastigt. Men om ni blir upptäckt, så besvara inga frågor, i fall lifvet är er kärt. Svep in er i min kappa, och behåll den. Kom väl ihåg! ej ett ord ly Medan han så talade, drog hen ihop kappan öfver Woods axlar, och slog lyktan ur handen på honom, så att den föll ner och ljuset släcktes. Eit ögonblick derefter var dörren stängd och reglad, och snickaren befann sig allena i mörkret, Gud nåde oss! ropade hen, och en viss räddhåga började intaga honom. När ellt kommer omkring, så hade Heollindaren ändå rätt. Detta utrop hade2 knappt undfallit honom, förr än han hörde en pistol lossas, och en kula hven förbi hans öron. (Forts.) Vv