Aftonbladet – 28 augusti 1847, sida 2

Article Image
Var icke ond på mig, goda herr Wood !! ropade enkan med bittra snyftningar; för all del, var icke ond på mig. Jag vet att jag är oförijent af er godhet; men om jag skulle berätta er, hvad lidanden jag genomgått, till hvilka rysliga ytterligheter jag har blifvit bragt, och hvad förödmjukelser jag måst underkasta mig, ör a!t kunna vinna ett knappt uppehälle, blott för datta barnets skull; om ni kunde fatta, hvad det vill säga, att stå ensam i verlden, såsom jag gör, att vara skiljd från alla, som förr älskat mig, och undviken af alla, som känt mig, utom de lägsta brottslingar; om ni visste (och måtte himlen aldrig låta er veta det!) hur mycket sorgen och smärtan ökar kärleken, och huru mycket kärare detta barn blifvit mig, för hvar uppoffring jag gjort för hans skull; om jag skulle säga er allt detta, är jag öfvertygad, att ni skulie snarare beklaga än tadla mig, för det jag icke genast är färdig att samtycka till en skilsmessa, som jg känner skall krossa mitt hjerta. Men gif mig tid tills i morgon, blott tills i morgon, och kanhända skall jag finna styrka att då afstå mitt barn. Den hederlige snickaren var nu långt mera förbittrad på sig sjelf, än han förut hade varit på fru Sheppard; och så snart han kunde beherrska sina känslor, som blifvit märkbart upprörda genom hennes framställning af sina olyCckor, kramade han med värma hennes hand, fördömde af bjertans grund sin egen omensklighet, och svor att han skulle aldrig skilja henne från hennes barn, ej heller tillåta någon annan att skilja dem. Besitta sådan dumheil, tillade han; pdet! var aldrig min mening att t:ga pojken ifrån er. Jag vill tara höra om ni verkligen älskade! honom så mycket, sam ni påstod. Det var orätt af mig alt drifva saken så långt. Men att bekänna sitt fel, är att halft försona det. En tid kan komma, då denna lilla. byting behöfver min bjelp, och var säker på, att han då skall fiona en pålitlig vän i Owen Wood.n Härvid klappade snickaren föremålet för dessa välvilliga försäkringar på kinden, och väckte konom dermed emast sin afsigt ur sömnen.

28 augusti 1847, sida 2

Thumbnail