Aftonbladet – 27 augusti 1847, sida 1

af armodet stämplad qvinn2, hvars lidande och aftärda utseende gjorde den skarpaste kontrast emot den förre3 tjocka och rodiga ansigte. Hon var klädd i en lappad svart tygsklädning, utstofferad hir och der med några nerskrynklade krusflorsbitar, för att förestilla sorgdrägt, och höll i sina armar eit sofvande barn, som var insvept i en grof ylieshawl. Ehuru utmerglad hon var, hade hennes drag likväl bibehållit ett uttryck, som intog till hennes fördel, och de skulle kunnat kallas vackra, om man icke sett på hennes ansigte detta vedervärdiga bögröda märke, hvarpå bränvinssuparen igenkännes, och som hos henne förekom så mycket mer motbjudande, som hennes hy i frigt var nästan likblek. Hon kunde ej vara öfver tjugu år gammal, och fastöin brist och själslidande hade hjelpts åt att härja hennes utseende och beröfvat hennes kind dess färg och dess rundning, hade de hvarken släckt elden i hennes öga eller gjort glesare hennes korpsvarta hår. Det var med möda den arma qviunan tillbakahöll en s.år hosta, som nästan Cupphörligt skakade hennes lungor, under det hon yttrade några af.kedsord till sin följeslagare, hvilken stannat utanför dörren, liksom han haft på sinnet något, som han ej visste huru han skulle komma fram med. , God natt, bästa herr Wood,, sade hon med en lungsigtigs djupa, hesa röst; må Gud Allsmäktig välsigna er, och belöna er för er godhet! Ni var alltid den mest beskedliga husbonde emot min stackars man, och nu har ni bevisat er som kens enkas och barns upprikti-gaste vän ä