Aftonbladet – 26 augusti 1847, sida 3

skäl förvånad öfver, att ban icke bjöd mig på sitt bröllopp; vi bafva allud varit intima vänner. Fan må bjuda dig på sitt brölloppy, inföll Gyllensväng, du hittar nog vägen ändå, din fribytare. Men kör på, efter vi nu äro så särdeles goda vänner vi båda, kan du väl lofva mig, att när jag en gång blir gift — du aldrig sticker din fot inom min dörr, Lojondrift skrattade åt detta skämt så högljudt, att papegojan vaknade. Tyst! ropade Wiftenberg i det samma; hvad är det klockan slår? — Ett — två — — sex sju. — Fan regers, — klockan är redan sjul — Jag har icke tid att dröja längre här —— farväl, farvälly Dröj ett ögonblick, bad Gyllensväng, vi hafva samma väg. os Nej, ursäkta mig, min bror, icke denna gången. pJa så — jag förstår.... Ditt hjerta är för qvinnorna, hvad Fellingsbro eller Stora Aby är för presterskapet; en plats som ella fika efter. — Lycka till Don Juan! Punschglasen tömdes. Wiftenberg nickade, under ett visst betydelsefullt leende, åt sina vänner, samt skyndade brådskande sin väg. Det är en förbannadt toujours karl, bror Wiftenberg,, znmärkte Gyllensväng, då denne redan aflägsnat sig. Förbannad! loujours! instämde Lejondrift, återigen gapskrattande, liksom om en stor qvickhet blifvit yitrad. SLUT. nn — Chineserne hafva, säger Cherivari, ett ordspråk, i hvilket hela deras sociala och religiösa lefnadsfilosofi innehålles. Det lyder så: Sitta är bättre än gå, ligga är rö än sitta, och sofra är allra bäst. Cherivari enar, att chineserno icke kunna tro mycket på denna lefnadsåsigt, då de hafra den gemensam mer 2 germaniska folkstammar. med