Aftonbladet – 26 augusti 1847, sida 3

hålla ett förförligt kolorum, odla kärr, fälla skogar, tappa ut sjöar: ingenting får stå i sin gamla frid och ro. Torparekojorna skola ombyggas till italienska villor, den urgamla svenska nationela boskapen skall utträngas af oformliga holsteinare, hvilka råma på tyska, så at ladugårdspigorna icke förstå deras mining; trädena skola brukas i cirkulation; hvetet skal sås om våren och potatisen sättas på hösten. — Ack, det der välsignade jordbruket, det är nu också en förskräcklig vurm! . — Och grefvinnen sjelf, vidtog Lejondrift, lärer sköta osttryckeriet och hålla småbarnsskola för bondungarne, ha, ha, haln pSiore himmell utropade Gyllensväng andäktigt, ;vi sitta nu här och raljera; men menniskan är ändå bra svag; -— hvem kunde i fjol ana, att denna qvinna så skulle förfalla !, Wiftenberg upphörde nu ändtligen att hvissla och sade med vigtig mine: Å ,Fro mig mina herrar, jag känner den qvinnan; hon skapades liksom en fyrverkeripjes, endast för att lysa nigra ögonblick. — Stackars Therese! År det sannin, frågade Lejondrift, alt också Selim Engelbrecht cj mer kormer tillbaka till Stockholm ?n Ja, också hon lärer vara förlorad, svarade Gyliensväng, dystert och nästan rörd sf medl dande. Det var ändå synd på karl, Ullade han, han hada en tid så goda anlag; men sedan biet han melankolisk och nu, till råga på olyckan, rer han förälskat sig i en landsortsmamsell — mademoiselle Anna Stina Grönqvist, Bergström eller Olsson, något sådant der, med ett ord en plandtlig oskuld, och skall nu slå sig ned på ma bondlandet han också Selitm bar köpt sig en liten egendom i grannskapet af Stilväs,, upplyste Wiftenberg, och har redan der salt sig till ro med sin unga hustru, som skall vara vacker noz. — Jag blef med Oo