Aftonbladet – 25 augusti 1847, sida 2

Då jag gifte mig, återtog hon, rar jag ännu så ung, att jag föga hunnit med att göra mig reda för hvarken sanningen af mina egna känslor, eller det djupa allvaret i äktenskapets mening. Det var min faders förstånd och — kanske slumpen, som skänkte mig easå förträfflig man; man min egen kärlek vaknade ej förrän efter brölloppet. Då vaknade också hela min själ till ett skönare, ett verksammaäre tif. O, den, som aldrig älskat, har aldrig vetat, huru . herrlig j;rden är, hvilket himmelrike, sor hvilar inom menniskans bröst. Kärleken ensam eger nyckeln till denna :jusens himmel. : Jag var lycklig, såsom man kan var. det, då man är ung och då man älskar... Men ett rysligt slag träffade min nyss så blomstrande sällhet. Min mans sinne drogs åt andra håll; han fann hos mig endast en öm älskarinna, men intet sällskap för sin verksamma själ, inga sympatier för sina djupsinniga tankar, sina djerfva id6er. Jag ville vara hans slavinna, men annat kunde jag ej, och hur det är, en man tycker snart nog, att det är för ringa att herrska — endast öfver en slaf. Nu kastade sig min men in i hvirfveln af andra sysselsättningar, som bittre än jag, med min kärlek, kunde upptaga och sysselätta hans snille; migglömde han snart nästan helt och hållet. Min sorg, min förtviflan öfver denna rysliga upptäckt, skrämde honom också säkert från att vända åter. Vi båda voro ej längre ett. (Slutet följer.) — 8Storfursten Constantin dröjer ännu i Skottland. Här råkar han i konflikt med den stränga sabatsfiringen. Han ville besöka öarne Staffa och Jona på en söndög, men ångbåten Delfin vägrade att gå. Då öfvertog Lightning öfverfarten; men på Jona vägrade man hans kejserliga höghet nycklarne till den berömda klosterråinen, emedan det var söndag. Det förnäma sällskapet fann sig likväl Isnart och klättrade öfver muren.