Aftonbladet – 25 augusti 1847, sida 1

icke derför våra afundsjux i detta ords hea fula bemärkelse; men för dem, som icke mera tro på lifvets lycka, för dem står anblicken af ett sådant fridens hem, som -det på B: 1k en ljuflig oas i den mest förfärliga oken. Hvart Selim vände sig i denma lika anspråkslösa krets, lög en sällsynt trefnad bans tviflånde blickar t.ll möter, och öfverallt fann ban faktiska vederläggningar af den sceptiska filosofi, som han på sednare tider antagit. Hos Gustaf, Selims ku.ib, fanbs väl ryttre åfseende och efter verldens a!lmänna sätt tt afväga och bedöma lyckan, just icke någ n srdeles afändsvärd löt:: hans plåts som löjtnant vid et indeldt regemente var ribga och obetydlig, och h:ns förmögerh t var så liten, sti han endast med aärbete cch hushållning Kunde försörja sin familj. Men denne man ägde inom sit ext bröst en skatt, dyrbarare än Goleöndas grufva:; det var belåtenheten; han var nöjd med hvad han hade. — Ack, hvilket enkelt, hv:lket värdigt sätt alt vara lycklig! — Att löjtnant Gustaf var nöjd, till och med it sin egen hustru, som han sjelf brukade säga, föreföll dock mindre förundransvärdt, då man lärde känna den täcka Heddas säl!synta egenskaper, som hustru, maka och mor. Hon kunde i hvar och en af dessa sina angelägna pligter framställas som ett litet mönster; men ändå hade hon icke satt sin själ i kläm, hvarken i köket eller barnkammaren, hvilket, Gudnås, händt mången bra fru; nej, hon hade ifven bibehållit ett öppet intresse för hela Guds öfriga skapelse och hade förstått, att till sitt hem locka ett öfverflöd — icke af lyx och tomt prål, utan af allt det, som utgör den fatliges rikedom. Den unga, blomstrande Anna åter var den behagligaste förening af ett lekfullt, pskyldigt-barn och en förståndig, finkänslig qvinna. Det ena ögonblicket såg man henne: täfla med in lilla systerson i yrhet och odygdp, och straxt terefter kunde man få höra henne, med fin ur