Aftonbladet – 25 augusti 1847, sida 1

EN VISA. Verldens tårar, sorg och jämmer Når mitt hjerta mången gång. Sjelf jag äfven stundom stämmer Upp en ömklig klagosång; Men straxt tänker jag som så: Verlden är nog ej ändå Så farlig! När som molnet himlen gömmer, När som glädjen afsked tar, Då jag om min himmel drömmer, Minnes flydda, bättre dar: Och då tänker jag som så: Verlden. är 10g ej ändå Så farlig! Jag vill älska menskligheten, Tror ej på det onda stort. Blir jag narråd, i förtreten, Glömmer jag, hvad ondt man gjort. I Men sen tänker jag som så: Verlden är nog ej ändå Så farlig! Ej för döden sjelf jag ryser Fast han tog så mången vän: Hoppet bortom grafven lyser, Der fås vännerna igen. Men sist tänker jag som så: Verlden är nog ej ändå Så farlig! Denna lilla sång gjorde på Selim ett ljuft tryck, och den ljöd i hans öra och återklang rån hans hjerta ännv, sedan ban var ensam på; tt rum. Han räknade fönsterrutorna och drömde — m lilla moster Annax. — -— — Redan hade Selim tillbringat flera dagar på 0. Dessa dagar hade för honom haft ett helt nnat skaplynne, en klarare,. friskare färg än! ans Vanliga tid. Asynen af andras lycka kan äl stundom skänka bittra känslor åt dem; som elfve anse sig olyckliga, och man behöfver