framkallat den största af alla olyckor och knappast egde rätt till en enda förebråelse mot den brottsliga, då erfor han en känsla, hvars bitterhet blef ännu mera förfärlig vid sidan af den, i samma min stegrade ömheten. Ack, förunderliga menniskohjertal En förlust går dig närmare än ett egande; din nyckfulla flamma lågar högre, när det blåser mob än med, och jag vet knappast något, som du mera liknar, än dessa små bortskämda knähundar, hvilka endast få aptit derigenom, att men låtser rycka maten ifrån dem. För första gången i sitt If fann sig nu Alexander i en helt och bållet hopplös belägenhet, och bans starka själ hade förlorat förmåsan att lösgöra sig från hvarie nedtyngande sörda och sväfva fri öfver de jordiska scrgernas region, genom ljusare banor. Hela mannens kraft var bruten, och han såg icke en enla skymt af tröst. Men nu öppnades dörren och Therese inrädde. Vv. oo 0 VERLDEN ÄR NOG EJ ANDÅ SÅ FARLIG. För att rätt kunna njuta af landets hela gudoroliga bebag, måste man dit återvända från ett längre vistande i någon större stad. Visserligen skänker jag hvarj2 stad i allmänhet och de stora i synnerhet, min skyldiga respekt och vill på det ifrigaste påstå, ait det är både 2ngenämt och lärorikt att någon gång kasta sig ut i verldens hvimmel, att der se lifvet i en större skala, alt der sjelf vara som en liten myra i den stora stacken och stå i samma punkt, der så många tusende idcer, principer, intressen och passioner koncentrera sig till en bel verld i verlden; — men det är dock en verld af menniskor, liksom landet är en verld af Gud. Följden af ett lingvarigare stadslif är gemenligen, att våra sinnen blifva uttröttade