Aftonbladet – 23 augusti 1847, sida 3

sanning, vända bort ansigtet och säga: jag är en svag qvinna; mina nerver uthärda icke en sådan syn,. — Se hit! — ni har här framför er en man, som, genom er, icke mer är i stånd att älska sitt eget slägte, som genom er känner sitt bjerta isas af afsky. — Blicka då neder i ert eget samvete och se der orsaken till min förtviflan. — Jag har följt spåren af hvarje ert steg, jag har utforskat de hemligheter, som ni trodde vara bäst förvarade. — O, huru har jag icke lidit vid mina upptäckter! — Mitt hjerta har gråtit öfver er, tårar så bittra, som dem Gud gret öfver den fallna engeln. Ack, jag ville dö, tusen gånger hellre, än att ega den bittra kunskap, ert lif skänkt mig. — Ni darrar, grefvinna, jag talar strängt; men det är ni sjelf, som plundrat alla mina ömma känslor !h Jag borde redan aflägsnat mig; men jag blir qvar. Min stolthet borde förbjudit mig att så länge höra detta förnärmande språk, mitt förakt borde varit mitt enda svar — men jag har medlidande med er; tala vidare, ni kan icke såra mig mer, Trotsa mig icke, hycklande qvinna! Vet, att er framtid, er heder ligger i min band. Jag eger bevis, som kunna förkrossa er; jag har sjelf utspionerat edra intriger. Ni skakar på hufvudet. Bringa mig icke till det yttersta; förstör icke sjelf ert rykte, då jag ännu vill skona det; glöm icke, att hela verlden skall med glädje omfatta tillfället att öfver er, som är så afundad, utbasuna den hårdaste förkastelsedom, och er egen man — skona då åtminstone hans heder från allmänbetens åtlöje, fast ni så nesligt bedragit honom! — Men hör mitt oåterkalleliga ord: det finnes blott ett enla vilkor, som jag går in på; det finnes blott ett pris, hvarmed ni kan köpa min tystnad — ebb enda.n — —-— — -— —-— -— — ss z mm