Aftonbladet – 23 augusti 1847, sida 2

vänskapliga varningar, som han tid efter anita fått höra och emottaga, men hvilka han hitin tills föraktat, fingo nu för honom en förskräck lig betydelse, och på samma gång som han tankar skyggade undan för den olycka, han I bjerta fruktade, hviskade bittra samvetsqval on lett rättvist straff. Jag vill utforska denna hemlighet, sade har ör sig sjelf ceh gick, med ett lotsadt lugn, at uppsöka sin hustru, Dörren till Thereses kabinett var låst, och då Alexander, efter en sakta knackning, begärde att blifva insläppt, erhöll han, af hennes eger mun, ett bestämdt afslag. Min vän, hviskade han genom nyckelhålet Jag har något af vigt att säga dig. I Men jag har icke nu tid, att höra derpåy svarade Therese, också genom nyckelhålet. Jag ber dig! : Omöjligt! Jag håller just som bäst på, at! jarrangera min drägt för maskeraden i afton (en enda blick hit in kan förråda mig. Jag mår icke rätt väln ,Säkert är du endast trött. Adjöl En befallning låg redan färdig på Alexanders tunga; men han fattade i detsamma en ny ide och återvände till sitt rum. Sköna läsarinna, jog känneri detta ögonblick en ljuf tillfredsställelse angenämt utsprida sig, med hjertats blodvågor genom hela min varelse. Kanske frågar du om orsaken till denna sjelfbelåtenhet? Älskvärda, jag sitter nu här med (en exemplarisk oförskämdhet, och inbillar mig, alt du skall hugna mig med ditt bifall och blifva belåten med min unga fru, åtminstone i detta ögonblick — och det är derför, endast derför, som jag nu är så förtjust. Ja, icke sannt, Therese gjorde mycket rätt? Männerne, desse stolte tyranner, de må alltför gerna emellanåt plågas en smula, samt då och då behörigen afsnäsas, och framför allt bör man, vid lägliga tillfällen, visa dem, alt qvinnans hjerta lika litet är ett vax, i hvilket hvar och en fritt kan göra de mest bisarra aftryck af sin egen nyckfullhet, som det är en fattigbössa, hvilken all