Aftonbladet – 20 augusti 1847, sida 3

Kunde fattigdistrikterna få blifva större, så för svunne många frågor och tvister om försörjnings orten. 49; som hänvisar dem, hvilka söka fattigunder. stöd, till antingen ordföranden, kyrkoherden (ehuru denne förut är förklarad ej skyldig deltaga i fattig. vårdsbestyret) eller annan ledamot, eller kronobetje: ning, måste förutsätta, att en hvar af dessa skal föra anteckning eller ett slags diarium öfver alla slika anmälanden, skriftvexla med eller på anna! sätt gifva fattigstyrelsen del deraf? Hvarföre e hellre bestämma, att hvarje fattigvårdsstyrelse skal utse den person inom sina ledamöter, hos hvilker understödssökande skulle hafva att anmäla sig? g 20 mom. 2, här uttryckta förbehållet för der bettlandes undgående att anses som försvarslös. derest icke kan visas, att fattigvårdsstyrelsen åsidosatt att om honom taga den vård, som skälig är skall, såsom ins. fruktar, leda till mycket processande med bettlarne, och styrelsens skyldighet att hafva tagit vård om dem, möjligen anses böra hafva sträckt sig derhän att de skola hafva fått, enligt 6 g 2 mom., oberäknadt uppehälle, äfven christelig uppfostran och undervisning. Likaså kommer det här befintliga tillägg, att styrelsen, der sådan underlåtånhet förekommer, skall af vederbörande embetsmyndighet (troligen landshöfdinge-embetet eller detsamma underordnade auktoriteter) tillhå!las fullgöra sin skyldighet och godtgöra underhållskostnaden, att än ytterligare försvåra bemödandet att erhålla fattigstyrelse-personal. Månne icke derföre äfven dessa föreskrifter tåla omredigering? Samma 5 mom. Huru stadgandet här, att föräldrar, som tillåta sina barn bettla, skola behandlas på lika sätt som i mom. näst förut blifvit bestämdt för bettlande personer öfver 45 år, d. v. s. såsom försvarslösa, kan öfverensstämma med den säkerhet, hvarje Sverges invånare hittills ansett sig äga, avt, då han är skattskrifven och erlägger sina utskylder, icke möjligen blifva underkastad behandling som försvarslös, torde tåla begrundande och föranleda en lindrigare påföljds tillämpande för det här antydda sjelfsvåldet. 6 22, som handlar om rättegången i fattigvårdsmål, och g 23 huru understöd af allmänna medel begäres, innefatta svåra antydningar, dels för styrelsens befattning och dels för tillräckligheten af medel att kunna bestrida så väl försörjningsutgifterna till socknens egna fattiga, som ock förskott för obegränsad tid åt personer, hvilka tillhöra andra försörjningsorter, kronans manskap m. m., samt visa oundgängliga nödvändigheten, om annars förordningen möjligen skall kunna efterlefvas i någon mån som sig bör, att, der socknen eller församlinnen ej äger inom sig person med förmåga, tid och vilja till uppoffring för saken, måste den emot aflöning förskaffa sig sådan, skicklig, driftig och van att bestrida alla funktioner med brefvexling, uppbörd, protokollsoch rättegångsförande, samt för öfrigt sjelf vara betänkt på extra tillgångar för nyssnämnde så väl för kända som opåräknadt förekommande utgifter och förskotter, om ej annorlunda, så genom upptagande af lån. Huru mycket lättare skulle ej allt detta kunnat åstadkommas genom bildande af större fattigvårdsdistrikter och samfälld styrelse för hvarje sådan, likväl med ombud, högst 2 å 3 i hvarje församling eller socken, allt efter behof, och med vidtagande af annat uppbördssätt? På grund af det nu anförda, tillåter insändaren sig uttrycka den önskan, att, då riksdag är så nära för hand, med den nya Förordningens verkställande måtte få anstå, tilldess blifvande Ständer fått ånyo öfverväga hela frågan, i hvilket fall man torde få hysa säker förhoppning, att andra sätt skola uttänkas, för att komma till målet, än de i denna författning anbefallda, och i flera delar, åtminstone å många orter, overkställbara. Om en sådan önskan komme att någotnär allmänt uttalas, är det ej tilllåtet tvifla på Kongl. Maj:ts nådiga bifall dertill. e—a—a. m—-193, RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. En sjöman, vid namn Victor Lecpold Holmström, kastade sig i går afton i sjön från bryggan vid allmänna gränden på Djurgården. Han omkom. Ryktet visste genast att berätta, att det varit för flickors skull som den olycklige afhändt sig lifvet. Enligt hvad för polisen blifvit uppgifvet, hade Holmström nämde afton stämt möte med en flicka, som han höll af, och då hon nu för tredje gången mankerade honom, hade han i fullt raseri deröfver hoppat i sjön. : — I går afton fanns en f. d. gardist vid namn Tengval!l uti rusigt tillstånd liggande i Kolmätargränden; hans bufvud var illa blesseradt, och han blef derföre genom polisbetjeningens försorg afförd till sjukrummet på stadshuset. Det är möjligt att karlen under sitt fylleri sjelf tillfogat sig sin hufvudskada, ty han hade ett stycke knif i mössan; om någon person varit i färd med honom, har han ej kunnat upplysa. dygd, lif cch död; det är ett enthusiastiskt, men grunden känslolöst folk, och jag tror dem ej