Aftonbladet – 19 augusti 1847, sida 1

nit sin fullkomliga, för oss hvardagsmennisko något obegripliga, utveckling; men hvem ka dock förneka, att denna princip finnes till, och att den redan tillvunnit sig månget insteg lifvets förhållanden? Despoter, egoister oci kapitalister tycka säkert, att, om detta är e sanning, så ir den dock bögst hedröflig;. mer vi andra kunna imedlertid på goda skäl betvif la; att sanningen af en dylik univer:alprincip sanktionerad af vår Herre sjelf, någonsin kar vara bedröflig. All jemna, det är vår tids problem. ÄAfver de menskliga egenskaperna af godt och ondi hafva, i följd af denna allmännare princip, blif. vit alit mer och mer jemnt fördelade. Bilder af vårt slägte i fordna dagar fremställer van. ligtvis skarpare, mera markerade karakterer en dygd, så ren som hvitaste snö, midt iblanc de mörkaste, chyggligaste laster! Nu äro fär gorna mera blandade, och det hela har vunni otroligt deruppå, ty det är väl i följd hära ganska möjligt, att de der enorma storheterna hvilka fordom, likasom fyrverkeripjeser, belyste hela sitt tidehvarf, i våra dagars bistoria blifva allt mera sällsynta; men det kommer sig icke deraf, ått vår tid verkligen är fattigare på de ingredienser, som bilda en fullkomlig storhet utan deraf; att dessa äro mera spridda blanc hela slägtet än koncentrerade bos individer. V brja nu att blifva så der temligen mensklig: något hvar, -och deruti ligger den största vinsten. : På detta sätt har således verlden redan blit. vit betydligt mera jemngod, tidsandan me: fridfull; passionerna mera modererade. Inger kan förnska det; icke eh gång de, som gräm: sig deräfver, och som i förargelsen blifva of diga mot sin egen tid. Men derför är de dock icke värdt, att ännu stämma upp seger sången, ty det himmelska riket, med alla sin: fullkomligheter, är gudnås ännu så aflägset, ati