Aftonbladet – 19 augusti 1847, sida 1

IAck, hvad du ändå år lycklig, som fjerran frå den larmande; förgiftande,...slappande; odräglig nöjenas verld, i ostördt lugn får lefva med di na älskade. J hafven alla samma bana, samm mål, och den klara flamman: i-:edra bjertai bryter aldrig ut till passionernas vådeld, oc! den slocknar ej helter. Hand i-hand går e väg; äktenskapet är en sanning beh Tifvet bli lätt. O, huru varm bir jag icke om bjertåt när jag tänker mig huru du smeker dina sm: ljusloekiga barn; Louise, tacka Gud. för: di lyckat i Men det skulle likväl vara bra löjligt att st mig sjelf: i din belägenhet; jag kan icke låt: bli att skratta, då jag tänker derpå. Jag vill just sc, huru pass jag skulle kunna bibehbåll: kontenansen, i fall jag, till exempel en sådat här ruskig vinterqväll, satt insnöad i Smålands skogarne, femtio mil från Stockholm, cmgifver af spinnande pigor och skrikande barn. — Ah charmant!: Eller kanske på stor bat — i lill Grenna, eller på :supt hos socknens prost. — Nej kära Louise, jag är rädd att jag icke mers skulleduga för ett sådant lif, och det är vä då bäst, att jag blir lejoninnan, som jag är Nuhördes tydligen. steg i salongen utanföi det kabinett, der Therese satt; samt derefte; ljud af dörrar, som öppnades och åter igenlästes. Grefvinnans Kinder färgades af den fri skasterodnad, då hennes öra uppfångade dilts buller. U,Det är hans steg — ändtligån banb utropade hon med värma och -kästade i det samma bort pennan, hvarefter hon släckte lampan och: giek in isin sängkammare, TLL MENNISKORNA ÄRÖ SINA EGNA TC CKARRIKATYRER: : --Denstora allmännäcjemlikhets-öch jetönför delningsprincipen, som mången af de mång: visa påstått skulle göra menniskorna så lyck. liga och så förträffliga, har väl ännu icke hun