Aftonbladet – 19 augusti 1847, sida 1

menar du? Nej, vid spelbordet satt han. Dy finner ingenting underligt häruti, det är ocksi en mensklig såk; men från denna stund så frun sin :man hvarje qväll vid: spelbordet. — Kanske hade:de nu roligt båda två. Hon dansade: och han spelade; det passade sig ju för träffligt. Båda skötte: sig sjelfva, och den ena stördes aldrig af den andra Hvem af dem båda, hvar och en på sitt håll, vann eller förlorade mest, är ännu icke så noga afgjordt Sqvallret pratar både hit oeh dit. Frun har amanter, säger den ene; mannen ruinerar sigp. svarar en annan. Gud vet hvem som har rält. Men nu, om denna fru en natt satt ensam i sin budoir och, medan hon väntade på någon, skref ett bref till en kär vän, om, då hon tyc ker sig förnimma ljud af karlsteg i salongen, hon hastigt spritter till och plumpar midt i brefvet — för hvems räkning står plumpen, för mannen eHer älskaren? Se det var en gåta ait: fundera på! Jag borde kanske äfven traktera dig med nyheter från hufvudstaden. Hvad skall du väl annars svara dina nyfikna grannar, då de spörja dig hvad man skrifver från Stockholm? Icke kän du svara, att man skrifver om mannen och qvinnan, nej, för all del! Jag borde således verkligen tala om nya partier och dito oarneringar, -om theater öch musik, öm baler och supger — men — jag slipper ju ändå?! : Jag är i sanhing den oförbätterligaste af alla egoistet, åtminstone: i: mina bref; och har endast tålamod, då det är fråga om mit eget lilla intressantä jag, mina egna känslor, tycken, dårskaper i... Likväl, för att vara fullkomligt rättvis, äfven mot mig sjelf, måste jag bekänna, att: jag talår nästan lika gerna: öm dig. ! Jå, när mina tankar flykta till dig, ditt hem; din omsifning, då känner jag ett intryck, sådant man erfar vid inträdet i en kyrka: frid i själen, försoning med hela verlden, kärlek och tro, —