i aftagande, genom ett städse ihållande och återkommande arbete, träla för dagligt bröd åt sig och de sina. Deras lefnadsafton saknar i sanning ej sin skymning : Förf. har mången gång blickat in i statkarlens hem, och funnittaflan. af dess husliga lif målad med de mörkaste färger. Han har varseblifvit oordentlighet och osnygghet i bostaden, öfverallt spår af fattigdom och lättja, hopplöshet och håglöshet, tillsammans fostrande denna dåsiga liknöjdhet, hvilken påtrycker proletären dess djuriska stämpel. Man ser icke här, som hos bonden och jordtorparen, familjen samlad vid spiselbrasan till morgoneller aftonbön, spanar knappast någon tynande gnista till religiositet; många statkarlar bevista aldrig gudstjensten af brist på kläder, i förening med en från deras förnedrade ställning i samhället härflytande skygghet. Läsförhör och dylika sammankomster undvika de sorgfälligt. Barnen, som eljest utgöra föräldrars glädje, äro för dessa menniskor det hårdaste kors; de tacka Gud när de inga ega, och tacka honom, då de med snaraste mista dem. — Men, utropar du min läsare, är detta möjligt! — Det är en sanning, måste jag svara, en sanning, om hvars tillförlitlighet du lätt, i likhet med mig, kan göra dig förvissad. Gå in i statkarlens stuga, gå in i hans lefnadsförhållanden, i hans verldsåsigter, och se! Med bekostnad och uppoffring af den brödkeka, som för konom sjdf är otilråcklig, uppföder han sina barn, under liten eller ingen förhoppning för framtiden; barnets lott för framtiden är statkarlens, som icke kan föca sin egen familj, långt mindre föräldrarna. Det är således ej nog att det åldrade slägtet är förspildt, nej, låtom oss gå tillbaka till vaggan! Barnen börja att svälta redan der. Nakna gå de i stugan eller begagna turvis ett gammalt plagg, och hinna de den ålder, då föräldrakärleken skulle vårda dem, undervisa och stadfästa deras begrepp, så tvingas mängden af de unga att tiggande eller snattande förskaffa sig föda. Landsvägen blir deras ungdomsbana, vanartade exempel deras skola; deras egna brottsliga, men med ömkan och öfverseende beskådade handlingar, den uppfostran, som skall grundlägga deras kommande öden ). Förf. har äfven kunnat omedelbart jemnföra statkarlens mathållning med fångens; och icke någon af de sämst lottade statkarlarnes, utan en jemnförelsevis välmåendes. Efter muntlig diktering — säger författaren — af en sådan, egande hustru och tre barn, har förf. upptecknat följande matordning, nemligen: Mat-lista för ett välbehållet och ordentligt Statkarlskushåll på lardet. Söndag, Tisdag, Thorsdag och Lördag: Morgon: !; sill personen; !, skålp. bröd d:o. Middag: !; sill personen; !; kappe potatis d:o. Qväll: 4 stop välling med !,, kanna mjölk eller ungefärligen 3, jumfru, !, skålp. bröd. Måndag, Orsday och Fredag: Morgon: välling 4 stop, :, skålp. bröd personen. Middag: !; sill personen; !; kappe potatis personen. Qväll: 4 stop välling d:o; !, skålp. d:o. Låtom oss nu se huru en fånge, hvilken icke arbetar och således icke erhåller lika stor portion som arbetsfången, bespisas: Söndag: Middag: 10 lod färskt kött, hvarpå kokas soppa !, kanna med tillsats af 2 !; lod kornmjöl; V2, kappe potatis; grönsaker eller kryddor för 4 rst. bko; 4 skålp. bröd. Afton: korpgryn till gröt, 9 lod; dricka till dopp, !s kanna. Måndag och Thorsdag: Middag: 8 lod salt kött, hvarpå kokas !, kanna soppa med tillsats af korngryn, 3 lod; potatis V., kappe; grönsaker eller kryddor för 4 rst. bko; bröd 4 skålp. — Afton: potatis !; kappe; smör 4 lod. Tisdag och Fredag: Middag: salt fläsk, 2 lod, hvarpå kokas !, kanna med tillsats af !V,, kanna ärter och 2 lod kornmjöl; mejram eller andra kryddor för 14 rst. bko; strömming eller annan salt fisk; bröd 1 skålp. — Afton: korpgryn till gröt, 9 lod; vört eller dricka, 4 qvarter. Onsdag och fördag: Middag: sill 8 lod, potatis ; kappe; ölsupa , kanna, sirup dertill 4 lod; hvetemjöl 2 lod, bröd 4 skålp. — Afton: korngryn till gröt, 9 lod; dricka V. kanna. Arbetsfängar lära hafva betydligt stirre portioner. Härtill bör läggas, att fångarne sjelfva tillåtas rata maten, som gifves dem, hvarmed leverantören måste nöja sig, om han icke deröfver vill klaga på landskansliet, ett besvär, som alltför mycket gynnar fångarnas håg att kassera.n Helt annan är jordtorparens ställning. Den ekonomiska delen deraf upplyser förf. genom följande beräkning: Ett torp, som skattar 5 karldagsverken i veckan och 70 hjelpen årligen, jemte andra små-utskylder, motsvarande ungefär en statkarls åliggande under veckan, eger vanligen: 4!, tunna råg-utsäde; 6:e kornet i behåll, sedan utsädet blifvit afdraget, gör 9 t:r å 42 rdr 408: — 6 t:r potates, 7:e kornet, sedan utsädet blifvit afdraget, gör 49 t:r å 2!V, rdr. . . . 105: — 3 skäppor korn å 35:e kornet, sedan utsädet blifvit afdraget, gör 9 å 9 rdr . . .. . 29: !Vy. ) I den händelse någon skulle önska speciella anekdoter till bekräftelse, anföres följande: en statkarls gosse kom en dag i köket, till en af förf:s bekanta. Gossen, som fick veta att husets herrskap var ute på promenad, lokaliserade sig snart i huset, uppgick i andra våningen, genomströfvade en fil af rum, tills han inkom i sängkammearen, der han med en krökt spik öppnade en byreå, hvarur han tillgrep flera saker. Denna gosse var 44 år. — Förf. sjelf inkom, under en resa, i en stuga, hvarest modren vaggade ett barn, liggande i ett korgfat, efter vapnligheten hängande med tvenne rep i taket. Till sin förvåning hörde han barnet ständigt upprepa några oartikulerade ljud, ungefär ljudande som: tuta neva. Förf. frågade, hvad i all verlden detta skulle betyda, då hustrun helt naivt upplyste derom med följande ord: Ack, stackare! han är så liten att han icke kan tala rant. Det ckall vara ,tusan dieflarn. men det tar