aristokratien, så skulle denna hop icke kunna göra adeln något värre spratt, än taga den på orden; ty adeln kunde naturligtvis icke konseqvent fordra skonsamhet mot sin egen rikedom, vid den gemensamma stormlöpningen emot rikedomen i allmänhet. Lyckligtvis äger adeln-nog statsmannaförstånd att icke mera allvarsamt med ett sådant förbund; men det vore ej heller så oäfvet om man i det konservativa: lägret begynte bortlägga sjelfva jargonen derom och inställa ordandet emot penningearistokratien såsom någonting för bördsaristokratien främmande; kort sagdt, om man en gång upphörde med att åtskilja hvad som i sjelfva verket äger samma interesse, och att förblanda hvad som icke med sanning låter förblanda sig. Efter denna lilla justering af författarens teoretiska framställningar, är det med sann tillfredsställelse vi skynda att göra rättvisa åt de sakrika upplysningar han framlägger öfver vårt jordbruk, vår statshushållning och vår brottmålsstatistik, med anledning af sitt hufvudämne. Mången stadsbo torde knappast veta hvad en slatkarl är för en varelse; förfaitaren har dock ansett detta så allmänt bekant att han icke lemnat någon definition derpå. En statkarl är en gift landtbruksarbetare, som icke aflönas helt och hållet med penningar, utan hufvudsakligen medelst fritt husrum samt visst årligt anslag, eller så kallad stat i matvaror och beklädnadsämnen, hvarmed han får hushålla sjelf efter eget gedtfinnande, mot det att han ständigt biträder med det arbete, hvartill han beordras vid gårdsbruket. Skilnaden emellan honom och en dräng visar sig deri, att den sednare aflönas med penningar, kläder, skor och omedelbar mathållning hos husbondefolket. Skilnaden emellan statkarlen och en jordtorpare visar sig åter deri att torparen har till sitt underhåll sig upplåten en egen gård, med tillhörande jord, hvaraf han får hemta afkastningen sjelf, mot vissa dagsverken, mellan hvilka han äger ledighet till skötseln af sin enskilda hushållning. Han är följaktligen -en arrendator, som betalar arrendet med en gång för alla bestämdt arbete på hufvudgården, i stället för alt, som andra arrendatorer, erlägga arrendet i penningar eller jordbruksalster. Statkarlens aflöning är vanligen så knappt tillskuren, att detta slags arbetsfo!k befinner sig i svårare belägenhet, än kanske någon annan arbetsklass, inom hvilken samhällskrets som helst. Se här grunddragen till den dystra tafla, som författaren i det hänseendet uppvecklar: Ett statkarls-hushåll kan vanligen antagas bestå af 5 personer: man, hustru och 3 barn. Lön och stat tillsammantagne utgöra i förf:s ort ungefärligen 475 r:dr r:gs. — Detta lönebelopp är vida högre än på flera andra ställen i riket. — Så . ex. uppger Rudensköld, i Tankar om ståndscirkulation, pag. 46, en statkarls lön och stat tillsammanräknade endast vara 425 r:dr r:gs; men ormen för denna låga beräkning måtte förmodligen rara hemtad från den trakt af Westergöthland, der ;refve Rudensköld har sin bostad, hvarest säden vanigen finnes att tillgå för vida billigare pris än iandra orter af Sverige ). 475 r:dr r:gs kunna således anses utgöra högst det belopp, utom husrum och vegbrard, hvaraf 3 personer skola under ett år mathålla och kläda sig. Fördelas denna summa på 365 lagar, så blifva 23!;, sk. r:gs det af 5 personer vestående statkarlshushållets hvardagliga tillgång. — Ponera nu ett missvextår, när rågen kostar 48 r:dr pr t:a; 37 arbetsdagar måste då åtgå innan en tunna blir intjenad. Väger då rågen malen 43 lisp. tun-: han, sedan qvarntullen blifvit afräknad, erhålles deraf 43 lisp. bröd. Ensamt äter dock mannen 3 skålp., vinnan 2 skålp. och, antagningsvis, barnen 2 skålp. vardera; dagligen åtgå således 44 skålp. bröd i ett lylikt hushåll; på 237,, dagar alltså 43 lisp. mjöl ler en tunna råg. Hvad blir nu öfrigt af bröd inder återstående 6 dagar? hvad till sofvel, kläder, skor och andra utgifter under hela tiden? Väl bör nan anmärka, att förhållandet blir något bättre för lem, som taga stat in natura, emedan de icke äro underkastade prisförändringar; deras föda blir dock alla fall otillräcklig. ! Antag att säden kunde köpas till lägre priser, t.. x. 42 r:dr tunnan för råg, så räcker väl löneinkomten, under dylika vanliga och .goda år, till bröd, nbart bröd, men icke mera. Icke sannt, min lä-: are! du frågar: hur är det möjligt att statkarlen an existera under sådana förhållanden? Jag svarar lig: Statkarlar, hvilka ega få eller inga barn, arjetsamma hustrur eller liten förmögenhet, berga sig isserligen, ehuru uselt. Men alla andra, mer eller mindre scglifvade, svälta sig och familjen fram, saki nande det aldranödvändigaste! En drängs lön och underhållskostnad beräknas ulltid lika med statkarlens, och är således i förf:s ort 475 r:dr r:gs. Alltså eger en erda person lika stora inkomster, med hvilka fem personer skola förörjas! Huru ofördelaktigt denna jemförelse utfaller för statkarlen, inses lätt, och huru knappa hans omtändigheter måste blifva, jemte deraf följande missvöje med sin lefnadsställning och frestelse till brott! Än värre synes förhållandet vara, då byar utslås ill eget bruk. Alla gamla brukare uppsägas på en sång, och blifva statkarlar. Mängden af brukare ro gamla, till det mesta odugliga att genom hvarlagligt gårdsarbete göra skäl för sig. Deras unga öner, deras bjelpreda under brukningstiden, måste emna föräldrarne, att skaffa sig sjelfva utkomst som tatkarlar. Husfadren, med de återstående små baren, skall alltså, i en å!der, då kroppskrafterna äro ) Forssell beräknar, att inkomsterna för ett statkarls-hushåll i medlersta Sverige belöpa sig i medeltal till 3 sk. 40 rst. person! — En korrektionist i södra korrektionsinrättningen i Stockholm kostar staten i underhåll 24!, sk. pr dag! (Se