NYA KINESISKA BREF AF ORVAR ODD. (Slut fr. gårdagsbl.) Från Jönköping söderut. Om Jönköping sjelft bar jag endast det att säga, att man aldrig för ofta kan se denna stad för dess i sitt slag alldeles egna, förtjusande löge, att man aldrig för ofta kan besöka densamma för dess karakteristiska ungkarls-kaffejuhbtor, dessa trefliga eftermiddagstimmar, der man begynner med vkaffc och skorpor, klockan 3 e m. och slutar med punseh på obestämd tid — ett arrangement, hvari denna glada hofrättsstad lärer stå ensam i bela landet — samt att man aldrig för ofta kan helsa på dess otaliga små kålgårdar,, dessa inbjadande TFuscula, der den näpnaste uppfinningsförmåga för hvarje år framitäller nya märkvärdigheter för resandes beundran. För öfrigt kan jag berätta; att Jönköpingsbladets pressar svettas ifrigare än någönsin, att den redliga stadens trumslagarefhvils ken hvarje afton klockan 9 stämmer invånarne till sömnens andakt, ännu lefver och sköter sina pinnar med stor konstfärdighet; äfvensom att länets höfding härstädes fortfarande åtnjuter enahanda popularitet som tillförene. Med ett ord sagdt, allt står i Jönköping till på det mest förträffliga vis. Den Lilla Gatan har väl icke blifvit stort längre, än som då jag sist var här, men Stora Gatan har ej heller blifvit kortare. En tredje gata behöfves ieke. Vägen från Jönköping neråt Skåne: saknar icke sina kuriositeter, den är dessutom, :sedan man hunnit öfver det aldraförsta stycket; öfverhufvud taget långt menskligare; än den jag nyss förut befarit, långt spakare, långt mera civiliserad. Backarna sätta sig?ej mera så rent på tvären som förut, landskapets fysionomi är mindre fornjotisk. Afven denna ort är uppfylld af fornåldriga minnen, och fyndgräfvarne hafva här mer att göra, än de medhinna. : Stenkummel och grift