Aftonbladet – 17 augusti 1847, sida 3

Skålen tömdes med liflig enthusiasm, och Tare Lejondrift blåste fanfarer emellan fingerspetsarne. Selim, som under det grandiosa talet hunnit blifva fullt vaken, svarade på välkomsthelsningen med några smickrande ord. : Ytterligare tömdes flera glas under muntert skömt; men de fleste af vännerne, som voro trötte och sömnige efter statsrådet X—S bal, aflägsnade sig snart; endast Wiftenberg, Gyllensväng och Lejondrift stannade qvar; och sällskapet reducerade sig sålunda till ett mera intimt kotteri. De trenne vännerna placerade sigien förtrolig krets kring Selims säng, och lampan sköts åt sidan. Du finner således, sade Wiftenberg,. fortsättande ett samtal, att vårt lif: här följer den gamla trainen, och att, ehuru denne för länger sedan börjat blifva utsliten, har ändå icke vårt lokomotif en enda gång hoppat ur skenorna; men vi drifvas ej heller af någon ångkraft; här hos oss går allting så långsamt och försigtigt; och äfven från det enskilta lifvet äro nu för tiden alla excesser bannlysta. Ja det är märkvärdigt. vidtog Gyllensväng, hvad vi ändå i allmänhet äro mycket hyggligare nu emöt förr. Min far har svurit på, att i hans ungdomsdagar skulle hvärje betjent fått missaktning för den husbonde, som han icke minst tvenne gånger i veckan nödgades bära hem — och nu sitta vi endast på kaffeerna och läppja lemonad., Och lorgnera skänkmamsellernan, inföll Lejondrift, beledsagande sina ord med en väldig skrattsalfva; det var nemligen denna lilla mans vana att skratta åt allting som sades, men i synnerhet åt sina egna yttranden. Anmärkningen är riktig, återtog Wiftenberg. Det har alltid fonnits någon allmän passion, som . karakteriseråt -ungdomen, I våra fäders rummeldagar drack man hvarandra under bordet med Rompunsch och kastade. ut stolar och bord genöm fönsterna. Något sednare hade man inget andat nöje än spel; hela nätterna igenom stod man vid raffellådan eller biribi