på intet vis ville approbera som sin blifvande måg. Så här pratade tanterna, och när det är frågan om förlofningar, äro de vanligtvis märkvärdigt väl underrättade. Men under det att allmänheten emottog no-tisen om det nya partiet liksom andra dagens nouveauter, blef denna nyhet för Selim förkrossande. Kärleken till Therese hade hos den unga mannen förorsakat en genomgripande revolution. Hvad som fordom hade gifvit någon glädje, något behag åt hans lif, det hade nu förlorat äfven sitt sista värde; han hade brutit alla gamla band och endast lefvat för kärleken; åt Therese hade han gifvit hela sin själ -— och hon, hvad hade väl hon gifvit i stället. En skymt af himmelriket, iden om en bättre lycka och nu slutligen — ett blödande hjerta. Selim visste icke mer hvad han skulle göra med sitt lif; han stod villrådig om ett mål för sitt sträfvande, och ingen. enda hoppets stjerna genomlyste för honom sorgens moln. De fordna stormande nöjena, passionernas yra lek lockade honom icke längre; han kände dem för väl. Men hvar skulle han väl finna åter den, som gaf mod och styrka åt hans bättre jag! Hade Selim i sina känslor egt qvar sin första ungdomshetta, skulle han säkert antingen jagat en kula igenom sitt lidande bjerta, eller som misantrop svurit ve och förbannelse öfver sitt eget slägte; nu voro hans nerfver mera slappa, och: då han ansträngt sig för att kufva utbrotten af sin bittra sorg, hade hän ingen styrka qvar för att bortdrifva denna massa af ledsnadens och liknöjdhetens plågoandar, hvilka som blodiglar sögo sig fast vid hans själ. Det var för att vinna förströelse, för att blanda bort sig sjelf, som han nu företog en utrikes resa. Då han likvälicke hade något annat uppsåt med denna resa; inget-annat intresse, som -lifvade honom, kunde hän endast till en del vinna sitt ändamål. Minnet af den olyckliga kärleken plågade honom snart icke mera; men icke var härmed allt vunnet. Den stora frågan om ett mål för hela lifvet,. om en id, som skulle kunna återresa honom. till verksamhet, lycka, belåtenhet och fallkom