Aftonbladet – 16 augusti 1847, sida 3

tillbaka, utan — svindlar och sjunker. I sus och dus förflöto hans dagar. I nöjenas spår gingo lasterna, och när glädjen tröttnat, vaknade passionerna; så är den vanliga moarcben. Han bara roar sig,. — Han lefver ett fort, men lustigt och njutningsrikt lifo. Sådant var allmänna omdömet, och mången liten afund sträckte på sig, för att hinna den lyckliga unga mannens ljufva lott,, Men dessa afundens söner äro ex lättrogen och kortsynt hop. En af dem står utanför palatset på gatan och, betraktande den upplysta våningen, inbillar han sig, bländad af skenet, att der inne är ett himmelrike — och der inne, der sitter en annan afund, som trött af lyx och flärd, gäspar mnäsduken ful! och önskar sig vara fri, fri — som brodren der utanför. Verlden hänger ut som lockmat sina smakligaste gåfvor: rikedom, lyx, kärlek, frihet, ära ..... alla fastna vi någon gång på kroken, och säkert blifva vi alla någon gång lurade. I sin rastlösa jagt efter nöjet tycktes Selim, med en beständig oro, drifva sig sjelf från den ena öfverdriften till den andra; men hvart han än flydde hän, aldrig fann han sig rätt hbemmastadd eller; rätt tillfreds. Den unge mannen sökte något, som han aldrig gjort sig sjelf reda för, hvad det egentligen var, hur det såg ut, och derföre tog han den vanliga turen genom alla de afvägar, som så mångfaldiga gånger helt och hållet förvillat ett ungdomligt sinne, men innan han väl hunnit taga en fröjd i besittning, hade han. redan ledsnat dervid. Ofta, Midt under passionernas svallning, midt under stojst och sinnenas rus, förmärkte han inom sig sjelf en dunkel, oredig känsla, hvilken liksom : opponerade sig emot det lif, han förde, svalkade begärens glöd, samt, om mean så kan säga, störde trefnaden ; och i ensambeten, i lugnare ögonblick, då hörde Selim ännu tydligare, liksom en inre röst, hvilken tilltalade honom i en bedjande, varnande och förebrående ton... Då vaknade: mången gång hans samvete, och goda föresatser reste sig i hans själ; men alla hans känslor voro ögonblickets barn. (Forts. följer.) Je