Aftonbladet – 16 augusti 1847, sida 3

Article Image
in den, som, missledd af mångfaldiga förvillelser, icke eger annan förtjenst, än — ett godt hjerta, liksom detta missaktade goda hjerta kanske är det, som hufvudsakligen bestämmer skillnaden emellan menskliga fel och grofva brott. Ett godt hjerta är en helig välsignelse, en skyddsengel för den menniska, inom hvars bröst det klappar. Det öfvervinnes lätt, men upphörer dock aldrig att inverka på våra handingar, och, om vi än sjunka i villor och synd, höjer det ännu sin rena röst; det är en flik af Guds sköna himmel midt ibland stoftet. Ett godt hjerta sitter som en Jjus medelpunkt till vårt lif, om än våra handlingars pereferi svänser sig i mörka kretsar: himmelens stjernor kunna ej genombryta nattens töcken, men de slockna ej. Selim hade, som sagdt är, af sin mor fått ett godt hjerta — detta är också ofta det enda, som svaga, men älskande mödrar hbafva att sifva sina barn, och detta mödernearf hade han aldrig kunnat förskingra. För öfrigt egde han rikedom, börd, ett fördelaktigt utseende samt ett godt umgängesskick, och med alla dessa i verldens ögon så afundsvärda gåfvor, samt derill ungdom, frihet och ett lustigt inod, styrde han ut, med fulla segel, öfver lifvets haf och, atan lots, midt in i det yraste skummet af nöjen och förströelser. Men hans farkost saknade äfven barlast, och lättsinnet satt tillrors. Selims själ var vid denna tid susceptibel för la lekande intryck och öppen för:alla glada mpulser; hans åsigter berodde af: stundens ynne, och hans känslor fladdrade efter vinlens flägt. Aldrig bade han fått tid att samla några fasta principer till grund för sina bandingar och sitt lif, aldrig bade han styrkt sitt nod med försakelser och aldrig härdat sina noreliska krafter med något allvarligt sträfvande till ett sannt och ädelt mål. Sådan stod van, alldeles ensam, på den slippriga bana, der ;å mången före honom halkat och fallit, till ch med stödd under båda armarna; sådan öljde han, dit lockelserna bjödo, och sådan vastade han sig midt i verldens hvirfvel, der nan sällan kan komma hvarken framåt eller

16 augusti 1847, sida 3

Thumbnail