Aftonbladet – 16 augusti 1847, sida 2

sinne, flärd, skenbara och verkliga nöjen, overksamhet och trötthet. Det var mins.nn ingen vacker bild att se på, och då nu den besynnerliga frågan hos honom uppstod: hvad han gjort, hvad han uträttat? — då kunde han icke finna något annat svar, än att han arbetat på att förstöra sin helsa och ruinera sin förmögenhet; han hade redan lyckats temligen i båda delarne. Något gladare blefvo ingifvelserna, då vagnen rullade in på de mera lifligt besökta platserna, och då slutligen det sköna slottet, med sitt lugna, allvarliga majestät, låg framför den återkommande landsmannens blickar, då — han dånade ej, liksom guvernan!en från Hjo, utan erfor en angenäm känsla af stolthet, som, gudnås, icke står till buds på rätt många ställen i vår hufvudstad. Hvar och en, som nyligen lemnat andra länder med deras stora, folkrika städer och, som nu var fallet, kommer hem på en tid, då vår sköna natur icke mer lemnar sin rika gärd till försköning och fulländning, känner annars ovilkorligt en nedslående, obehaglig känsla öfver det uttryck af fattigdom, som utgör ett karakteristiskt drag 1 hela vårt lands fysionomi. Ja, Sverige är ett fattigt land, men erkänna vi blott, att så är, och upphöra att söka narra både oss sjelfva och andra, då först komma vi under fund med, att vi likväl äro — alldeles tillräckligt rika. Då ödet strödde ut sina gåfvor öfver verlden och gaf åt nationerna rikedom, politisk makt, en paradisisk natur, eller andra dylika leksaker för jordens barn, gaf det åt oss här i Sverige trefnaden. Det trefliga är någonting helt och hållet vårt eget, och som i det stora lotteriet alltid skall hålla oss mer än skadeslösa, om vi blott förblifva trogna mot vår egen natur. Om trefnaden är infödd svensk — hvarifrån förskrifver sig då månne otrefnaden? — Ack, du afundsvärdt bortskämde äkta: man, som ständigt i ditt hem möter en god och omsorgsfull maka, hvilken uppfyller dina önskningar redan då de endast stå uttryckta i dina blickar, hvilken ger dig till middagen just den sop