Aftonbladet – 14 augusti 1847, sida 2

SPV ARE MÄLAFURAV IFE UNGT: OTA UNS SVUEVE I beller Skyddsföreningen, och hörer ej till dess verksamhet. Till hämmandet af tylleriet äro för tiotal år sedan stiftade nykterhetsföreningar. Jag vet det, men hvad haiva dessa föreningar förmått uträtta? Ej mycket, derom vittna just brottens förfärligt till tagande mängd, hvilka, jag är derom öfvertygad, änskönt jag ej äger några på ransaknirvgsprotokoller grundade uppgifter, till häften, kanske till trefjerdedelar, i mer eller mindre mån föranledts af eller 4 enom bränvinets verkan. Detta kan och bör ej läggas nykterhetssällskaperna till last — utan lagstiftningen och sederna. Så länge det är eller anses vara en förtjenst att, ifrån ett sundt och nödvändigt födoämne. förädla jordens afkastning till ett både i fysiskt och moraliskt hänseende förderfligt gift, så! långe denna förädling är tillåten eller förbehållen en viss klass, så länge denna förädlade produbt är en lönande och hedrande handelsvara, så länge det af hög och läg anses för en skam au ej supa bränvin, så länge det ej allmänt anses för en skam att supa: så länge är det i det närmaste omöjligt, at ens våga hoppas, det hvarken fyleriet, fattigdomen eller brottsligheten skola synnerligen förminskas. — Detta är visst inga tröstande utsigter för Skyddsföreningen, likväl bör cen ej misströsta. Kommer den att allt framdeles bestå, hvilket jag förmodar, af män och ledamöter, so :. icke allenast arbeta för det önskade målet, utan äfven föregå med goda exempel, skall detta mål, festän liggande långt framom vår tid, likväl närmas, måhända uppnås! Och nu till slut några ord tiileder, j herrar, som ställt eder i spetsen för ett så ädelt och mödosamt företag; jag kan ej underlåta att här frambära en tacksamhetsgärd åt edert ädla nit och handlingssätt. Men då j insett behofvet af förbättring i de fattige arbetarnes ställning och önsken åstackomma den, väljen då de rätta medlen för att ernå detta mål, som j så lifligt önsken. Det anstår icke mig, en fattig, okunnig arbetare, att gifva eder råd: jag kar det ej heller; men — en bön, en önskan vill jag likväl framställa; — visen, genom edert handlinpgssätt. att j verkligen viljen folkets väl, och attjej förenat eder för att för folket uthänga en ny och vacker skylt, som lofvar mycket och håller intet. Varen man, sådana som Grisier vid valreformbanketten i Paris, hvilken offentligt yttrade, bland annat, dessa ord: Allt göres genom folket: ingenting göres för det. Det gifver sitt lif för friheten: det dör utan att eröfra henne. Det uppfyller alla sina skyldigheter: det njuter af ingen rättighet. Det gifver oupphörligen: det får a!drig. Dessa yttranden passa lika väl för våra förhållanden som för Frankrikes, med kanske den skilnaden, att här ännu äro flera naturliga resurser att använda, endast man vill — och man måste väl någon gång vi!ja. — Att j skolen göra eder förtjenta af att sättas i jemnbredd med dessa folkvänner i Paris, derom tviflar jag ej, och jag beklagar, att vi, fattiga arbetare, skola vara så mycket i saknad af kunskaper och förmåga att kunna så bistå eder, som vi vilja. Vi önske eder lycka och krafter till edert mödosamma verk, och lofve att efter vår ringa förmåga dertill äfven använda våra krafter. Må de tre orden, i föjande vers af Leopold, blifva edert valspråk: Tre stora ord, min son, vår samhällslära pryda: Upplv ning, Frihet, Meuskorätt. Om Himlen unnar dig förstå, hvad de betyda, Förklara dem en dag för menskors usla ätt! Har man ännu förstått dem rätt ? Vill man ännu förstå dem rätt? ? Vid yttrandet om nyttan af en sparförening, likn nee den i Berlin inrättäde, underrättade br Ordföranden, ati bestyrelsen redan varit bevärkt på uppgörande af förslag tull en sidan. Hr bofprecikanten Wenström tackade br Trägård för hans anförande; och uppläste derefter. ur den nyss från trycket utkomna berättelsen. -m det allmänna mnykterhetsmötet härstädes sistl. år ett förslag af doktor Wie elgren, hvarill vi återkomma, när beråttelsen blir tillgänglig i bokhandeln, : Såsom tillägg härtill, väckte hr Wenström en ny motion, ait, för alt åter göra busförhören besökta, hvilka väcka och underhålla religiös och ntellektuell bildving, subskriptions-listor måtte utferdas till husfäder i Stockholm inom och utom föreningen, med uppmaning att å dem ieckna sin fisbindelse att, hvar och en i sin ordning, under vintern upplåta sina våningar,! lördagseller sördagsaftnarna till sammankomster af de kringliggande qvarterens eller husförhörsd strikternas 2lla invånare, då presterskaj et icke sll:nast skulle hålla lä förhör med ungdomen, u:an äfven böner, bibelförklaringar och andeliga samtal med de äldre; hvarefter, antingen på värdens eller samtliga de närvarandes förmögnare personernas bekostnad, en enkel aftonmåtid skulle anställas, och sång och musik derunder omv: xla. Dessa medel, jemte beröringen emellan de högre och lägre samnällsklasserna, skulle, i motionärens tanka, utöfva ett välgörande inflytande på bådadera. Hr Hjerta: Hr Tregård har gått till roten af det onda, som man will bota, då han nämnt de tvenne vwigtiga orsakerna: en mycket stor del af sarmhäilsmed!emmars saknad af represen tationsratt och bränvinssupandet. Det antagande ban gjort, att om de arbetande klasserna ägde den rät, de ru sakna, alt votera öfver bränvinets tillvaro elier af-kaffande, de skulle rösta för det sednare, har ock den presumtioven för sig, at i ett land med den friaste och bästa statslör fattning i Europa, nemligen Norge, bar representatioren fullkomligt afskaffat bränvinsbröpn ingen. Ett annat medel till bränvins-: supance:s utrotande, fastän långsamt, hear just i dessa dagar blifvit tillgängligt, mnemligen: den i bod försilda draftportern, en helsosam och nörande dryck, som, i anseende till sitt bi:liga pris, bör kunna mycket uttränga brän-l. vinet. I anledning af hvad hr Hjerta nämnt om försäljning af porter, talade hr majoren Öhmanl! om opinionens makt i afseende derå, och förcrdade, att presterskapet skulle uppmana krögare att hålla porterbutiker, samt från predikstolen tillkönnagifva, hvilka som gjorde det. Talaren förklarade likväl sjelf, att han ansåge detta för en djerf fantasi-bild. Hr direktör Borg menade att det vore lält alt lära den ringare klassen umbärandet af bränvin. Såsom exempel derpå anförde ban, att bildnings-cirkeln en afton varit tillsammans ach I stället för att wnvitia hränvin. nöjt sol