Aftonbladet – 13 augusti 1847, sida 2

Hon samtyckte väl slutligen till deras enträgna begäran, men för henne var icke mera någon räddning möjlig. Troligen hade hon dock uthärdat till hösten, ehuru hennes krafter voro undergräfda, och vintern kanske fått breda sitt snötäcke öfver hennes öppna graf, om icke... Gref Adelhelm hade verkeligen blifvit högst bedröfvad öfver sin sons olyckliga död, helst modren icke före densamma ingått i evigheten. Hans väl anlagda plan var förolyckad, att nämligen genom sina förföljelser, så fort som möjligt, beröfva Charlotte lifvet. Om gossen ändå öfverlefvat henne blott en enda dag! hviskade han till sig sjelf, under den sorg, han icke behöfde lå!sa. Nu blir jag frånröfvad en förmögenhet, för hvilken jag vågat så mycket ... och, hvad värre är, måste se den i mina fienders händer! Mest aggade honom likväl hans systers raljeri. Hvad hade ban väl nu vunnit på att sätta bort sex :f sina vackraste år i alliansen med en borgarfamilj? Så obetydlig var likväl icke hans vivst. Han belägrade och brandskattade hela den tiden det A-plundska huset, och summor på summor lät han inströmma i sin egen ksssa, Han räknade sig dessutom sjelf ännu till de unga, och föresatte sig att knyta nya bind. Samma dag, ban läste Charlottes död i tidningarna såg hån på en stor supe, hos österrikiska ministern, en ung engelska. Ehuru ingen skönhet, var hon likväl täck, och ägde så mycket bebag i sin fina ton och sitt sätt att vara att grefven tyckte sig aldrig hafva sett en fullkomligare qvinna. Men, ers excellens, frågade han ministern, är det möjligt, att denna unga dam är engelska? Dessa mörka ögon, pleins de feu, detta gudomliga, r:ka kastanjebiuna hår, — pudret var nyss aflagdt — denna vivacit, förenad med gråce i alla hennes rörelser, den smak, som utmärker hennes parure ... Eofin! att allt det der skulle tillhöra en engelska? Omöjligt! Något så fullkomligt har jag ej sett, sedan jag var i Parisb Ministern smålog. Er anmärkning, herr grefve, gör sannerligen er menniskokännedom heder ... hon är verkligen fransyska. Fa dren, en irlandsk lord, men i fransysk tjenst, gifte sig: Paris med grefve de St..... dotter. Af detta äktenskaj föddes Agls6. Vid sexton år följde bon sin far till Lon don. Hennes mor var då död, och fadren trifdes ej me i Frankrike. Lorden bortgifte henne med en gammal rik markis. Två år elter sin förmälning blef hon enka, oct hennes amabilit, behag och rena seder hafva ådragit henne allmän beundran. . vAck! tänkte grefven, att icke ödet förr ledde denn: förtjusande qvinna mig till mötes! Hvilken ädel sällhet skull Jej då hafva blifvit min lott! Agare af en sådan hustru oct