Aftonbladet – 13 augusti 1847, sida 1

SET ON), EN. SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅBBUNDRADET i FJERDE DELEN: SEXTONDE KAPITLET. Wäåsströms skyndade till staden, Gustaf lyckades åt minstone att rädda återstoden af kommerserådinhans förmö genhet; öchatt hindra grefven ifrån att, såsom förmyndare för sin son, ligga sig till Charlottes hemgift. ÖOmsider var den dag kommen, då kyrkan skulle upp: lösa -hesnes äktenskap. Hon beredde sig till detta si.ta möte med sin man: De sista årens motgångar öch olyckor häde så angripit koamerserådinnans vid idel medgång vanda sinne, att hon insjuknat, och detta sista slag, den smädeliga rättegång, man förde :möt -hennes dotter, som derigenom måste nedstiga från den rang, hon ansåg för lifvets högsta goda, tillintetgjorde allt hopp om hennes vederfiende. Alven öfver Charlottes starka färg hade grefven icke på länge behöft att beklaga sig. Na hade hon sorh en nåd bönfallit om, att blott denna dag få häfva sia son hos sig, och, märkvärdigt nog, Erefve Adelheim nekade det ej. Barnet hade ej fyllt fem år, stod således ännu under fruntimmers vård, och åtföljdes tidigt om morgonen af guvernanten till sin mor. Andå tidigare ringde Charlotte. Hennes kammarjungfru kom in. Hvad befaller nådig grefvinnan?, Jag har ju redan sagt, att denna titel. .. Förlåt, nådiga fru.w Minette klädde henne under: oafbruten tystnad. I stället för morgonrock, begagnades endast en simpel svart klädning — alla tecken till hennes fordna rang voro försvunna, gallerärmarne bortspräitade och ett par släta ditsatta i stället — håret friserades så enkelt som möjligt, och vid en tillfällig blick i spegeln förskräcktes den olyckliga öfver sitt spöklika utseende. Hör, Minette, bär hit den stora korgen ur garderoben, och lemna mig sedan. Skulle kommerserådinnan fråga efter mig, så säg, att jag ännu ej ringt. i Minette åtlydde genast befallningen: Charlotte öppnade locket — der lig nu framför henne ) Se A. B. JA 99—102, 105, 408, 109, 441, 143, 11ö, 146, 210-421, 132-156, 138—144, 14SG, 147, 149, 150, 157—184.