Aftonbladet – 13 augusti 1847, sida 1

pSöta Charlottel sade kommerserådinnan, var stilla nu! Du tear ju lifvet af dig. Aldrig kan grefven vara så dum, att kan nekar dig att se ditt barn, fastän du nu inte får heta gr.fvinna Adelheim mera.n Huru länge Charlotte än velat aflägsna den timmen, då hennes son skulle tagas ifrån henne, kom den dock alltför snart. För att bespara den arma gossen smärtan af att lemna sin mor, hade hon låtit honom somna, för sista gången somna i silt knä; då vagnen Kom, som skulle afbämta honom, var det deremot första gången hon kände dödens kyla isa sitt bjerta. . Hon lade honom så sakta i guvernantens armar, störtade derefter ned för hennes fötter och omfattade hennes knän... Ma bonnel utropade hon, en djupt förkrossad, sörjande mor omfamnar edra knän, och besvär er vid allt hvad heligt är, var i en moders ställe för detta olyckliza barn! Lofva mig det! Haf tålamod med hans fel...ack, ban är ju moderlös ... vaka öfver honom! Och nu... Gud väl-igne dig, mitt älskade barn! .:: du slits ifrån din mors sköte ... måtte det blifva: den enda sorg, som drabbar dig!... måtte de förskräckliga plågor, som krossat din mors hjerta, räknas dig till godo, och din lefnad förflyta mild och gladt... Men, o Gud! om lastens gift nalkas detta barns bröst ... så bör mig, o Gud! ryck honom då från denna verld! Bevara mitt barns dygd! :I den djupaste smärta anropar jag dig, o Herre! Bevara bans hjerta, att jag, ehuru jag måste sakna honom på jorden, mitte återfinna honom i din bimmel! Gråtande lofvade guvernanten att skänka honom den ömmaste moderliga vård. Välan! fortfor Charlotte, ännu liggande på knä, må derföre detta blifva underpanten emellan oss! Denna guldkedja fick jag vid min första nattvardsgånz, den bar sedan aldrig varit af min hals; bär den och mins, hvad ni lofvat en olycklig mor. Och nu, en kyss, den sistaln Guvernanten böjde sig ned med gossen; ... Charlotte kysste honom. MHalfsofvande slog han sin arm om modrens hals ... Goad natt, mamma! Gud, som hafver barnen kär, se till mig som liten är... bad han och insomnade Jjuft. När sista ljudet af den rullande vagnen bortdog, nedsjönk Charlotte sanslös på golfvet..-. Inom kort hvilade kommerserådinnan vid sin mans sida. Grefve Adelheim sökte att tillvälla sig förmynderskapet öfver Charlotte, men alla hans försök misslyckades.