Aftonbladet – 12 augusti 1847, sida 3

att embetsmännens inflytande på valen rubbas, — ett förhållande, som likväl ieke kan blifva af stor vigt, så snart embetsmannen, såsom sådan, i alla händelser icke erhåller mer än en röst. S 84. Förslaget, att Gransknings-Utskottets ledamöter skola utses endast af Andra kammaren, är icke af mig biträdt, emedan jag icke funnit någon anledning att anse den Första kammarens ledamöter mindre skickliga, eller kammaren mindre berättigad, att deltaga i granskningen af Statsrådets protokoller. Det skäl, som blifvit anfördt, eller att Konungen skulle utse en del af Första kammarens ledamöter, kunde väl, under beklagliga och inom möjlighetens gräns liggande förhållanden, hafva någon giltigbet, beroende dock af sättet att inom kamrinaren välja Utskotts-ledamöter. Huru det inom kommitteen kunnat göra sig gällande, är mig likväl oförklarligt, ty den pluralitet, som tillerkände Konugen rätt att utse en del af folkets Tepresentanter, måste naturligtvis hafva gjort det på grund af ett så stort förtroende till Hans både vilja och förmåga att uppsöka män af oberocnde och redbar karakter, att en lagstiftning mot vådan af undantagen borde ansetts öfverflödig. Såsom en varning, i afseende på en sålunda sammansatt kammares framtida öde, torde förslaget imedlertid icke blifva utan sin nytta. 125. Den möjliga inskränkning i Talmans rätt att vägra proposition, som af denna 8, jemförd med S 55 af nu gällande Riksdags-Ordning, kan blifva en följd, har jag ansett ligga utom gränsen för kommitteens uppdrag, och således icke för densamma afgifvit min röst. S 4314. Olägenheterna deraf, att anslagsfrågor i sista handen, då olika meningar uppstått, afgöras genom en nämnd, äro af erfarenheten bekräftade, hvarföre jag måste beklaga, att föregående, af mig icke biträdda beslut hindrat mig att i detta hänseende rösta för ett annat, eljest lämpligare förslag. Mot kommitteens förslag till ändringar i Regeringsformens föreskrifter får jag vördsamt anmäla min reservation, endast så vidt dessa ändringar äro en följd af de stadganden i Riksdags-Ordningen, i afseende hvarå min från pluralitetens afvikande mening blifvit i det föregående anförd. ? 84 Stockholm den 5 Juni 1847. Henning Hamilton. (Forts. följer.)