cc) LUCKA all aldsdgad SIE UCHSalllla, OCH CT VUSReUt mål dermed kan vinnas. 13. Att kommitteen satt gränsen mellan de direkt och indirekt i riksdagsmannavalet deltagande, vid egandet af blott ett hemman, så att de, som äro i besittning af egendom till denna storlek, räknas till de förra, tror jag vara ett skadligt misstag, ledande till försämring af båda afdelningarnes val. Ett sjelfständigt bondestånd utgör ett så vigtigt element i den svenska sambhällsförfattningen, att man ej utan stor tvekan kan företaga något. som rubbar eller splittrar detsamma. I viss mån måste de samfäldta valen alltid -hafva denna följd, men på den antagna grundsatsers tillämpning beror dock att göra förändringen mer eller mindre genomgripande, rubbningen af det närvarande förhållandet mer eller mindre skakande. Genom gränsens bestämmande vid ett hemman, har man från massan af det röstegande bondeståndet skiijt en kärna af omkring 2400 ledamöter med en jordegendom af 3700 bemman, således i besittning af nära tiondedelen af hela bondeståndets förmögenhet, och inkastat dessa i valkretsar, der de genom sin underlägsenhet i så väl förmögenhet, som högre bildning, i allmänhet visserligen icke kunna utöfva något väsendtligt, men också ännu mera sällan ett välgörande inflytande, hvaremot de, röstande bland dem, med hvilka de genom uppfostran, lefnadssätt, samkbällsställning, interessen och historia sammanhänga, otvifvelaktigt skulle hafva bidragit att gifva deras val sammanhållning och en bättre rigtning. En annan, såsom mig synes, påtaglig olägenhet af gränsens uppdragande vid ett så lågt bemmantal är, att just dessa förmögne bland allmogen skulle hafva utgjort föreningslänken emellan de tjenstemän och ej till bondeståndet hörande jordbrukare, hyvllka blifvit lemnade i den indirekt väljande afdelningen, samt deras minst bemedlade medröstande, från hvilka de nu skola befinna sig allt för mycket skiljda, och med hvilka de sakna nästan all öfverensstämmelse i lefnadsförhållanden. Såsom skäl för den gjorda gränsbestämningen uppgifves väl, att man haft att välja endast mellan tvenne alternativer, det ena, att gifva båda valafdelningarne likhet i förmögenhet och på grund deraf lika antal riksdagsmän, det andra att sätta gränsen dememellan högre, således betydligt öka den indirekt väljande afdelningens öfvervigt i förmögenhet, men hvarigenom det ansetts blifva nödvändigt attli åt denna minst upplysta del af folket gifva ett större antal riksdagsmän. Den ordning, hvari besluten inom kommitten fattades, föranledde, att intet val i detta hänseende kom i fråga, och jag erkänner, att jag i annat fall skulle bafva tvekat, om ej det sednare alternativet egde företräde, hvilket åtminstone hade berott af fordringarnas vidd. Hade jag för detsamma afgifvit min röst, skulle det likväl endast hafva skett, för att, så mycket som möjligt, gå de med mig olika tänkande till mötes, men ej derföre, att den nyss omnämnda nödvändigheten af ett sådant steg synes mig obestridlig. I det föregående har jag ådagalagt, att andra länders garantier mot de skadliga verkningarna af de samfäldta valen icke äro fullt tillämplige. Detta har ock blifvit af kommitteen insedt, och en ersättning sökt i de valberättigades skiljande i tvenne afdelningar. Skall detta verkligen erkännas såsom en ersättning, måste likväl de samfäldta valens förfäktare nedlägga sina förut öfverklagade anspråk att få grundsatsen antagen af andre, utan att de sjelfva vilja antaga dess i alla andra politiskt bildade länder såsom nödige ansedde konseqvenser. Här gäller det att rösterna icke blott räknas utan ock vägas, och att de minst bemedl!ade eller upplyste underkasta sig de inskränkningar i utöfningen af den dem tillerkända valrätt, som för det allmännas väl äro nödige. I Frankrike, detta frihetens hemland, hvars politiska institutioner för ett tretiotal år sedan utgjorde en urbild, mot hvilken Sverges dåvarande reformvänner sträfvade såsom ett af de djerfvaste förhoppningar knappt upphinneligt mål, är man redan, genom en ytterligare revolution, så långt kommen, att de valberättigade, utgörande blot V,so al befolkningen, erlägger endast 95 millioner direkt och omkring 81: mil!toner indirekt skatt och mer än 900 millioner indirekta afyif:er, sakna allt deltatande i representantralen. Sådana frukter har man der af de samfäldta valen skördat på fält, i frihetens namn vattnade med strömmar af blod; I Sverge skulle, enligt kommitteens förslag, nästan all egendom och all bildning blifva representerade, samt de röstegandes antal uppgå till 4,s af hela befolkningen. Det torde således vara förklarligt, att den, som ej vågar tillerkänna svenska folket ett allt för mycket öfvervägande företräde i politisk bildning framför alla andra nationer, önskar att i representationens sammansättning finna en mer än blott sannolik eller möjlig säkerhet mot flertalets, endast på materiel öfverlägsenhet grundade välde. Med stöd af denna åsigt har jag inom kommitten röstat för den mening, att de, som egde jordegendom af endast två hemman eller deremot svarande taxeringsvärde, borde tillhöra den på landet genom elektorer väljande afdelningen, och att endast de, som hafva egendom af större hemmantal eller Värde, borde direkte välja riksdagsmän. S 25. Sedan pluraliteten inom kommitteen beslutat, att icke heller den första kammaren skulle genom ståndseller klassval utses, och sålunda för mig afskurit möjligheten att bilda densamma på ett sätt, motsvarande min öfvertygelse om dess öfverensstämmelse samt åt hela förslaget keredande någon utsigt till bifall äfven af dem, som ej våga anförtro folkets del i lagstiftnipgen åt en endast genom samfäldta val bildad representation, har också jag röstat för nämnde kammares sammansättning af ledamöter, utsedde en del af konungen, och de öfrige gerom val af nämnder. Rörande konungens utnämningsrätt har jag redan vid 8 ö anfört nägra betänkligheter; tillfället är här att göra det i afseende På de föreslagna nämnderna. Att åt länsnämnder, d. V8. åt föreningar af män, hvilka till följe af äfven andra åligganden måste ega och förtjena folkets förtroende, uppdraga det vigtiga valet af ledamöter i första kammaren, anser jag kunna innebära åtskilliga fördelar, likväl under förutsättning och vilkor, som här icke äro uppfyllde. Bland dessa må anföras: 4:0 Alt sådana nämnder redan på förhand finnas, verkande med en från folkets förtroende hämtad kraft. Det ligger i tvåkammar-systemets begrepp, att den ena kammaren, här den första, bör verka i en visserligen icke mot tidens sträfvandin fiendtlig, men mot dagens flyktiga tycken återhållande rigtning. Följden häraf måste naturligen blifva, att denna kammare stundom måste råka i meningsstrid med dem, hvilka föra dagens talan och gerna vilja gifva sig sken af att föra folkets — en strid, i hvilken kammaren, för att kunna bestå, måste stödja sig hufvudsakligen på sin rätt att också anses såsom folkets representant. Detta kan likväl ej vinnas annorlunda, än att hon eger sitt ursprurg från en institution, som folket känner och af hvilken det är vandt att se sina dyrbaraste rättigheter vårdas och försvaras. 2:0 Att länsnämnderna äro beklädde med äfven andra uppdrag, som göra det för de väljande nödvändigt att till ledamöter i desamma utse hvad läpet eger utmärktast genom erfarenhet, redbarhet, kunskaner ock nolitisk bildning. Här inträffar icke