Thvilken vid bestämmandet af census efter förmögenIhet måste vara, att denna sednare betryggar inneThafvarens oberoende i ekonomiskt hänseende, åtminIstone så till vida, att den ställer honom utom beI hofvet att lefva i annans bröd, vare sig såsom arbetslön eller nådegåfva. Erkännande svårigheten att härvid träffa det rätta, äfvensom olägenheterna af att taga steget för kort, emedan den i alla händelser oundvikliga striden om nedsätltandet af census Iderigenom blott så mycket förr framkallas, fruktar jag dock, att kommitueen å andra sidan gått för långt. En omständighet, som härvid måste tagas i betraktande, är erfarenheten, att intresset för valen och derigenom möjligheten för representationen att vara ett sannt uttryck af de valberättigades förtroende och tänkesätt, synes aftaga, då valrätten utåter naturligtvis är olika för olika länder. Julirevolutionen deltogo uti Frankrike 90 procent af valmännen uti valförrättningen, men sedan census vid detta tillfälle blifvit nedsatt, och oaktadt den verksamhet i ett folks politiska lif, som alltid framatt redan år 1831 af 167,000 valmän endast 125,000 eller omkring 74 procent begagnade sin rätt, och maste förblifvit. I sjelfva Paris, medelpunkten för den politiska verksamheten, utgjorde valmännens antal sistlidne sommar 47,820, af hvilka endast 114,666 deltogo i valen. Representanterna tillsattes af 8,747, således af mindre än hälften af de röstägande. En likartad erfarenhet gifver Norriges vidt utsträckta valrätt. Rättvisan fordrar att der icke bedöma interesset för valen efter förbållandet i de amt, i hvilka kommunikatiorerna äfven sommartiandra omständigheter lättare kunna verka ett hinder för de valberättigade att inställa sig. Såsom talande exempel torde deremot kunna anföras Smaalebnes och Aggerbuus amt, för hvilkas val till 4845 års Storthing jag varit i tillfälle att erhålla några, ehuru visserligen ej fullständiga uppgifter. I 42 af det förra amtets 24 landtdistrikter funnos vid de år 1844 förrättade valen 4,823 röstägande, af hvilka endast 962 begagnade sin rätt. I staden Fredrikshald, der hvar 44:de af stadens invånare elier 350 äga rösträtt, utöfvades den blott af 241, således af 60 procent. Uti 46 af Aggerhuus amts 20 landtdistrikter voro 2,282 röstägande, af hvilka blott 1,074, således 47 procent, deltogo i valen. I detta amt har hvar 20:de af hela befolkningen rösträtt, och man fioner vanligen, att på de orter, der denna är ännu allmännare, färre deraf begagnat sig. Uti Ous i södra Bergenhuus amt, der hvar 412:te innevånare är röstägande, infunno sig af 440 endast 57, eller 43 procent, vid valet, och det högsta röstetal, någon elektor erhöll, var 38, således icke fullt !V,. af de röstägandes antal. Tager man vidare i betraktande, att i StorBritannien hvar 26:te, i Belgien hvar 86:te och i Frankrike hvar 450:de (af mankön öfver fyllda 25 år, hvar 40:de), men i Sverige redan hvar 47:de af landets hela befolkning äger representationsrätt, torde anledning ej saknas till betänkligheter vid dess ytterligare utsträckning utöfver synes mig hafva stannat. Då valrätt på grund af fast egendom ej i mantal satt för närvarande icke eger rum, måste undersökas, huruvida en så beskaffad egendom med ett taxeringsvärde af 500 rdr rgs på landet, och 4,000 rdr i stad, verkligen lemnar någon säkerhet, eller åtminstone anledning till sannolik förmodan, att ägaren också är i besittning af de hos en både valberättigad och till riksdagsman valbar nödiga egenskaper. ena sidan kan visserligen anföras, att ägaren af ett sextondedels hemman, hvilket per medium öfver hela riket icke uppgår till 500 rdr tatydlig hemmansdel åtminstone har en fast bostad och föder sig dermed, att han på egen jord, således sjelfständigt, använder sin arbetskraft, hvilka fördejar ej äro med besittningen af all fast egendom på landet förenade, hvarföre också Norska Grundlagens g 50 föreskrifver, att den egendom på landet, som uppskattad till ett värde af 500 rdr, väl endast undantagsvis gifver en årlig behållning, stigande till äger någon annan förmögenhet, måste genom arHved beträffar stadsegendomen, lemnar dess taxeringsvärde en högst ofullständig ledning, emedan husen i några städer äro uppskattade till deras verkliga värde, i andra åter med skäl ganska lågt. För att iakttaga full rättvisa, hade man nödgats hvarje stad, men då detta onekligen medför stora svårigheter, hade det efter min öfvertygelse varit klokast att fastställa census för stadsegendom efter liga värde uppskattade, och då blir 4,000 rdr en siffra, som icke i någon mån motsvarar fordringarne. All dylik census måste väl mer eller mindre blifva ett godtycke, hvars olägenhet man underkastar sig, då man antager de samfäldta valen såsom grund. Emellertid blir godtycket mindre stötande, då man låter allt bestämmande af census blifva beroende af något, såsom allmänt gällande, antaget förhållande. Då kommitteen nu antagit, att en inkomst af 200 rdr i stad och 400 rdr å landet, — siffror så låga, att endast Borgareståndets nuvarande rättigheter och nödvändigheten att iakttaga en billig skilnad i vilkoren för den medelbara och omedelbara valrättens utöfning kunna rättfärdiga dem, — ger Valrätt, hade det måhända varit billigt, att såsom census för fast egendom bestämma ett mot dessa inkomstbelopp efter ö procent svarande kapitalvärde af 4,000 rdr i stad och 2,000 rdr på landet. Härigenom skulle ej många personer uteslutas från valrätt, ty de mindre stadsegendomarne ägas i allmänhet af på annan grund röstägande näringsidkare, och man hade likväl vunnit, att den fastställda census i någon rån uppfyllde sitt ändamål, nemligen att utesluta dem, hvilkas samhällsställning icke kan anses gifva någon säkerhet för deras skicklighet till valrättens utöfning. Den census kommitteen, för arrendatorer af Kronans egendomar, föreslagit, nemligen 4 hemman, eller 7.300 rdr taxeringsvärde, anser jag likaledes med skäl kunna fördubblas. Om srrendatorn af Kronans egendom i visst fall kans anses mindre beroende, än föga i afseende på sin ekonomiska ställning, hvars fasthet tvärtom sjelfva sättet för sådan egendoms bortarrenderande genom auktion och mängden af dervid täflande gifva anledning att sätta i tvifvel. För att i detta hänseende lemna det allmänna påstor, att till dess skötande ett icke alltför litet röarrendekontraktets fullgörande måste ställas, vittnar om ett någorlunda vidsträckt enskildt förtroende till larrendatorns redbärhet. 6 42. Redan här ofvan har blifvit anmärkt, all An cvårighat mätar vid hactön mandat af dan för sträckes, åtminstone öfver en viss gräns, hvilken Före kallas af en revolution, föll proportionen så hastigt, vid detta förbållande har det sedermera i det när-j den, då valen hållas, äro svåra och der åtskilliga arrendatorn af en enskild persons, är han det likväll hvad påtagligen giltiga skäl kräfva, — en gräns,l inom hvilken kommitteens förslag i denna del icke xeringsvärde, äger rösträtt: men å den andra måstel man dock anmärka, att ägaren af en äfvenså obegifver rösträtt, skall vara matrikulerad jord. Förl att välja ett exempel, inses lätt, att en bruks-andel, 925 rdr, en summa så otillräcklig för fyllande af del mest oumbärliga lefnadsbehofven, att den, som icke betsförtjenst hos andra söka medel för sin utkomst. ! här, såsom i Belgien, bestämma census serskildt för förhållandet i de städer, der husen äro till sitt verkgon säkerhet, måste åtminstone egendomen vara så relsekapital erfordras, och att åen borgen, som förl